Böjningsformer av verbet 'att bli ful, vara ful'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'absha3u
أَبشَعُ
jag - nutid
bashi3tu
بَشِعتُ
jag - dåtid
'absha3a
أَبشَعَ
jag - subjunktiv
'absha3
أَبشَع
jag - jussiv
du (m)
tabsha3u
تَبشَعُ
du (m) - nutid
bashi3ta
بَشِعتَ
du (m) - dåtid
tabsha3a
تَبشَعَ
du (m) - subjunktiv
tabsha3
تَبشَع
du (m) - jussiv
du (f)
tabsha3iina
تَبشَعِينَ
du (f) - nutid
bashi3ti
بَشِعتِ
du (f) - dåtid
tabsha3ii
تَبشَعِي
du (f) - subjunktiv
tabsha3ii
تَبشَعِي
du (f) - jussiv
han
yabsha3u
يَبشَعُ
han - nutid
bashi3a
بَشِعَ
han - dåtid
yabsha3a
يَبشَعَ
han - subjunktiv
yabsha3
يَبشَع
han - jussiv
hon
tabsha3u
تَبشَعُ
hon - nutid
bashi3at
بَشِعَت
hon - dåtid
tabsha3a
تَبشَعَ
hon - subjunktiv
tabsha3
تَبشَع
hon - jussiv
vi
nabsha3u
نَبشَعُ
vi - nutid
bashi3naa
بَشِعنَا
vi - dåtid
nabsha3a
نَبشَعَ
vi - subjunktiv
nabsha3
نَبشَع
vi - jussiv
ni (m)
tabsha3uuna
تَبشَعُونَ
ni (m) - nutid
bashi3tum
بَشِعتُم
ni (m) - dåtid
tabsha3uu
تَبشَعُوا
ni (m) - subjunktiv
tabsha3uu
تَبشَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabsha3na
تَبشَعنَ
ni (f) - nutid
bashi3tunna
بَشِعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tabsha3na
تَبشَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tabsha3na
تَبشَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabsha3uuna
يَبشَعُونَ
de (m) - nutid
bashi3uu
بَشِعُوا
de (m) - dåtid
yabsha3uu
يَبشَعُوا
de (m) - subjunktiv
yabsha3uu
يَبشَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabsha3na
يَبشَعنَ
de (f) - nutid
bashi3na
بَشِعنَ
de (f) - dåtid
yabsha3na
يَبشَعنَ
de (f) - subjunktiv
yabsha3na
يَبشَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tabsha3aani
تَبشَعَانِ
ni två - nutid
bashi3tumaa
بَشِعتُمَا
ni två - dåtid
tabsha3aa
تَبشَعَا
ni två - subjunktiv
tabsha3aa
تَبشَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yabsha3aani
يَبشَعَانِ
de två (m) - nutid
bashi3aa
بَشِعَا
de två (m) - dåtid
yabsha3aa
يَبشَعَا
de två (m) - subjunktiv
yabsha3aa
يَبشَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabsha3aani
تَبشَعَانِ
de två (f) - nutid
bashi3ataa
بَشِعَتَا
de två (f) - dåtid
tabsha3aa
تَبشَعَا
de två (f) - subjunktiv
tabsha3aa
تَبشَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ibsha3
إِبشَع
du (m) - imperativ
du (f)
'ibsha3ii
إِبشَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ibsha3aa
إِبشَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ibsha3uu
إِبشَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ibsha3na
إِبشَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.