Böjningsformer av verbet 'att dö, gÃ¥ under'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'abiidu
أَبِيدُ
jag - nutid
bidtu
بِدتُ
jag - dåtid
'abida
أَبِدَ
jag - subjunktiv
'abid
أَبِد
jag - jussiv
du (m)
tabiidu
تَبِيدُ
du (m) - nutid
bidta
بِدتَ
du (m) - dåtid
tabida
تَبِدَ
du (m) - subjunktiv
tabid
تَبِد
du (m) - jussiv
du (f)
tabiidiina
تَبِيدِينَ
du (f) - nutid
bidti
بِدتِ
du (f) - dåtid
tabiidii
تَبِيدِي
du (f) - subjunktiv
tabiidii
تَبِيدِي
du (f) - jussiv
han
yabiidu
يَبِيدُ
han - nutid
baada
بَادَ
han - dåtid
yabida
يَبِدَ
han - subjunktiv
yabid
يَبِد
han - jussiv
hon
tabiidu
تَبِيدُ
hon - nutid
baadat
بَادَت
hon - dåtid
tabida
تَبِدَ
hon - subjunktiv
tabid
تَبِد
hon - jussiv
vi
nabiidu
نَبِيدُ
vi - nutid
bidnaa
بِدنَا
vi - dåtid
nabida
نَبِدَ
vi - subjunktiv
nabid
نَبِد
vi - jussiv
ni (m)
tabiiduuna
تَبِيدُونَ
ni (m) - nutid
bidtum
بِدتُم
ni (m) - dåtid
tabiiduu
تَبِيدُوا
ni (m) - subjunktiv
tabiiduu
تَبِيدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabidna
تَبِدنَ
ni (f) - nutid
bidtunna
بِدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tabidna
تَبِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tabidna
تَبِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabiiduuna
يَبِيدُونَ
de (m) - nutid
baaduu
بَادُوا
de (m) - dåtid
yabiiduu
يَبِيدُوا
de (m) - subjunktiv
yabiiduu
يَبِيدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabidna
يَبِدنَ
de (f) - nutid
bidna
بِدنَ
de (f) - dåtid
yabidna
يَبِدنَ
de (f) - subjunktiv
yabidna
يَبِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tabiidaani
تَبِيدَانِ
ni två - nutid
bidtumaa
بِدتُمَا
ni två - dåtid
tabidaa
تَبِدَا
ni två - subjunktiv
tabidaa
تَبِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yabiidaani
يَبِيدَانِ
de två (m) - nutid
bidaa
بِدَا
de två (m) - dåtid
yabidaa
يَبِدَا
de två (m) - subjunktiv
yabidaa
يَبِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabiidaani
تَبِيدَانِ
de två (f) - nutid
bidataa
بِدَتَا
de två (f) - dåtid
tabidaa
تَبِدَا
de två (f) - subjunktiv
tabidaa
تَبِدَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
bid
بِد
du (m) - imperativ
du (f)
biidii
بِيدِي
du (f) - imperativ
du (dual)
biidaa
بِيدَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
biiduu
بِيدُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
bidna
بِدنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.