Böjningsformer av verbet 'att förbjuda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'amna3u
أَمنَعُ
jag - nutid
mana3tu
مَنَعتُ
jag - dåtid
'amna3a
أَمنَعَ
jag - subjunktiv
'amna3
أَمنَع
jag - jussiv
du (m)
tamna3u
تَمنَعُ
du (m) - nutid
mana3ta
مَنَعتَ
du (m) - dåtid
tamna3a
تَمنَعَ
du (m) - subjunktiv
tamna3
تَمنَع
du (m) - jussiv
du (f)
tamna3iina
تَمنَعِينَ
du (f) - nutid
mana3ti
مَنَعتِ
du (f) - dåtid
tamna3ii
تَمنَعِي
du (f) - subjunktiv
tamna3ii
تَمنَعِي
du (f) - jussiv
han
yamna3u
يَمنَعُ
han - nutid
mana3a
مَنَعَ
han - dåtid
yamna3a
يَمنَعَ
han - subjunktiv
yamna3
يَمنَع
han - jussiv
hon
tamna3u
تَمنَعُ
hon - nutid
mana3at
مَنَعَت
hon - dåtid
tamna3a
تَمنَعَ
hon - subjunktiv
tamna3
تَمنَع
hon - jussiv
vi
namna3u
نَمنَعُ
vi - nutid
mana3naa
مَنَعنَا
vi - dåtid
namna3a
نَمنَعَ
vi - subjunktiv
namna3
نَمنَع
vi - jussiv
ni (m)
tamna3uuna
تَمنَعُونَ
ni (m) - nutid
mana3tum
مَنَعتُم
ni (m) - dåtid
tamna3uu
تَمنَعُوا
ni (m) - subjunktiv
tamna3uu
تَمنَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tamna3na
تَمنَعنَ
ni (f) - nutid
mana3tunna
مَنَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tamna3na
تَمنَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tamna3na
تَمنَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yamna3uuna
يَمنَعُونَ
de (m) - nutid
mana3uu
مَنَعُوا
de (m) - dåtid
yamna3uu
يَمنَعُوا
de (m) - subjunktiv
yamna3uu
يَمنَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yamna3na
يَمنَعنَ
de (f) - nutid
mana3na
مَنَعنَ
de (f) - dåtid
yamna3na
يَمنَعنَ
de (f) - subjunktiv
yamna3na
يَمنَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tamna3aani
تَمنَعَانِ
ni två - nutid
mana3tumaa
مَنَعتُمَا
ni två - dåtid
tamna3aa
تَمنَعَا
ni två - subjunktiv
tamna3aa
تَمنَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yamna3aani
يَمنَعَانِ
de två (m) - nutid
mana3aa
مَنَعَا
de två (m) - dåtid
yamna3aa
يَمنَعَا
de två (m) - subjunktiv
yamna3aa
يَمنَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tamna3aani
تَمنَعَانِ
de två (f) - nutid
mana3ataa
مَنَعَتَا
de två (f) - dåtid
tamna3aa
تَمنَعَا
de två (f) - subjunktiv
tamna3aa
تَمنَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'imna3
إِمنَع
du (m) - imperativ
du (f)
'imna3ii
إِمنَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'imna3aa
إِمنَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'imna3uu
إِمنَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'imna3na
إِمنَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.