Böjningsformer av verbet 'att förlora, slösa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uDii3u
أُضِيعُ
jag - nutid
'aDa3tu
أَضَعتُ
jag - dåtid
'uDyi3
أُضيِع
jag - subjunktiv
'uDyi3
أُضيِع
jag - jussiv
du (m)
tuDii3u
تُضِيعُ
du (m) - nutid
'aDa3ta
أَضَعتَ
du (m) - dåtid
tuDyi3
تُضيِع
du (m) - subjunktiv
tuDyi3
تُضيِع
du (m) - jussiv
du (f)
tuDii3iina
تُضِيعِينَ
du (f) - nutid
'aDa3ti
أَضَعتِ
du (f) - dåtid
tuDyi3ii
تُضيِعِي
du (f) - subjunktiv
tuDyi3ii
تُضيِعِي
du (f) - jussiv
han
yuDii3u
يُضِيعُ
han - nutid
'aDaa3a
أَضَاعَ
han - dåtid
yuDyi3
يُضيِع
han - subjunktiv
yuDyi3
يُضيِع
han - jussiv
hon
tuDii3u
تُضِيعُ
hon - nutid
'aDaa3at
أَضَاعَت
hon - dåtid
tuDyi3
تُضيِع
hon - subjunktiv
tuDyi3
تُضيِع
hon - jussiv
vi
nuDii3u
نُضِيعُ
vi - nutid
'aDa3naa
أَضَعنَا
vi - dåtid
nuDyi3
نُضيِع
vi - subjunktiv
nuDyi3
نُضيِع
vi - jussiv
ni (m)
tuDii3uuna
تُضِيعُونَ
ni (m) - nutid
'aDa3tum
أَضَعتُم
ni (m) - dåtid
tuDyi3uu
تُضيِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuDyi3uu
تُضيِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuDi3na
تُضِعنَ
ni (f) - nutid
'aDa3tunna
أَضَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuDyi3na
تُضيِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuDyi3na
تُضيِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuDii3uuna
يُضِيعُونَ
de (m) - nutid
'aDaa3uu
أَضَاعُوا
de (m) - dåtid
yuDyi3uu
يُضيِعُوا
de (m) - subjunktiv
yuDyi3uu
يُضيِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuDi3na
يُضِعنَ
de (f) - nutid
'aDa3na
أَضَعنَ
de (f) - dåtid
yuDyi3na
يُضيِعنَ
de (f) - subjunktiv
yuDyi3na
يُضيِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuDii3aani
تُضِيعَانِ
ni två - nutid
'aDa3tumaa
أَضَعتُمَا
ni två - dåtid
tuDyi3aa
تُضيِعَا
ni två - subjunktiv
tuDyi3aa
تُضيِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuDii3aani
يُضِيعَانِ
de två (m) - nutid
'aDaa3aa
أَضَاعَا
de två (m) - dåtid
yuDyi3aa
يُضيِعَا
de två (m) - subjunktiv
yuDyi3aa
يُضيِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuDii3aani
تُضِيعَانِ
de två (f) - nutid
'aDaa3ataa
أَضَاعَتَا
de två (f) - dåtid
tuDyi3aa
تُضيِعَا
de två (f) - subjunktiv
tuDyi3aa
تُضيِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.