Böjningsformer av verbet 'att lyfta, väcka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unhiDu
أُنهِضُ
jag - nutid
'anhaDtu
أَنهَضتُ
jag - dåtid
'unhiD
أُنهِض
jag - subjunktiv
'unhiD
أُنهِض
jag - jussiv
du (m)
tunhiDu
تُنهِضُ
du (m) - nutid
'anhaDta
أَنهَضتَ
du (m) - dåtid
tunhiD
تُنهِض
du (m) - subjunktiv
tunhiD
تُنهِض
du (m) - jussiv
du (f)
tunhiDiina
تُنهِضِينَ
du (f) - nutid
'anhaDti
أَنهَضتِ
du (f) - dåtid
tunhiDii
تُنهِضِي
du (f) - subjunktiv
tunhiDii
تُنهِضِي
du (f) - jussiv
han
yunhiDu
يُنهِضُ
han - nutid
'anhaDa
أَنهَضَ
han - dåtid
yunhiD
يُنهِض
han - subjunktiv
yunhiD
يُنهِض
han - jussiv
hon
tunhiDu
تُنهِضُ
hon - nutid
'anhaDat
أَنهَضَت
hon - dåtid
tunhiD
تُنهِض
hon - subjunktiv
tunhiD
تُنهِض
hon - jussiv
vi
nunhiDu
نُنهِضُ
vi - nutid
'anhaDnaa
أَنهَضنَا
vi - dåtid
nunhiD
نُنهِض
vi - subjunktiv
nunhiD
نُنهِض
vi - jussiv
ni (m)
tunhiDuuna
تُنهِضُونَ
ni (m) - nutid
'anhaDtum
أَنهَضتُم
ni (m) - dåtid
tunhiDuu
تُنهِضُوا
ni (m) - subjunktiv
tunhiDuu
تُنهِضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunhiDna
تُنهِضنَ
ni (f) - nutid
'anhaDtunna
أَنهَضتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunhiDna
تُنهِضنَ
ni (f) - subjunktiv
tunhiDna
تُنهِضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunhiDuuna
يُنهِضُونَ
de (m) - nutid
'anhaDuu
أَنهَضُوا
de (m) - dåtid
yunhiDuu
يُنهِضُوا
de (m) - subjunktiv
yunhiDuu
يُنهِضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunhiDna
يُنهِضنَ
de (f) - nutid
'anhaDna
أَنهَضنَ
de (f) - dåtid
yunhiDna
يُنهِضنَ
de (f) - subjunktiv
yunhiDna
يُنهِضنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunhiDaani
تُنهِضَانِ
ni två - nutid
'anhaDtumaa
أَنهَضتُمَا
ni två - dåtid
tunhiDaa
تُنهِضَا
ni två - subjunktiv
tunhiDaa
تُنهِضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunhiDaani
يُنهِضَانِ
de två (m) - nutid
'anhaDaa
أَنهَضَا
de två (m) - dåtid
yunhiDaa
يُنهِضَا
de två (m) - subjunktiv
yunhiDaa
يُنهِضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunhiDaani
تُنهِضَانِ
de två (f) - nutid
'anhaDataa
أَنهَضَتَا
de två (f) - dåtid
tunhiDaa
تُنهِضَا
de två (f) - subjunktiv
tunhiDaa
تُنهِضَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.