Böjningsformer av verbet 'att försöka, sträva'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'as3ay
أَسعَي
jag - nutid
sa3aytu
سَعَيتُ
jag - dåtid
'as3aa
أَسعََ
jag - subjunktiv
'as3a
أَسعَ
jag - jussiv
du (m)
tas3ay
تَسعَي
du (m) - nutid
sa3ayta
سَعَيتَ
du (m) - dåtid
tas3aa
تَسعََ
du (m) - subjunktiv
tas3a
تَسعَ
du (m) - jussiv
du (f)
tas3ana
تَسعَنَ
du (f) - nutid
sa3ayti
سَعَيتِ
du (f) - dåtid
tas3aii
تَسعَِي
du (f) - subjunktiv
tas3aii
تَسعَِي
du (f) - jussiv
han
yas3ay
يَسعَي
han - nutid
sa3aa
سَعَى
han - dåtid
yas3aa
يَسعََ
han - subjunktiv
yas3a
يَسعَ
han - jussiv
hon
tas3ay
تَسعَي
hon - nutid
sa3at
سَعَت
hon - dåtid
tas3aa
تَسعََ
hon - subjunktiv
tas3a
تَسعَ
hon - jussiv
vi
nas3ay
نَسعَي
vi - nutid
sa3aynaa
سَعَينَا
vi - dåtid
nas3aa
نَسعََ
vi - subjunktiv
nas3a
نَسعَ
vi - jussiv
ni (m)
tas3uuna
تَسعُونَ
ni (m) - nutid
sa3aytum
سَعَيتُم
ni (m) - dåtid
tas3uu
تَسعُوا
ni (m) - subjunktiv
tas3uu
تَسعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tas3ayna
تَسعَينَ
ni (f) - nutid
sa3aytunna
سَعَيتُنَّ
ni (f) - dåtid
tas3ayna
تَسعَينَ
ni (f) - subjunktiv
tas3ayna
تَسعَينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yas3uuna
يَسعُونَ
de (m) - nutid
sa3aw
سَعَوا
de (m) - dåtid
yas3uu
يَسعُوا
de (m) - subjunktiv
yas3uu
يَسعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yas3ayna
يَسعَينَ
de (f) - nutid
sa3ayna
سَعَينَ
de (f) - dåtid
yas3ayna
يَسعَينَ
de (f) - subjunktiv
yas3ayna
يَسعَينَ
de (f) - jussiv
ni två
tas3ayaani
تَسعَيَانِ
ni två - nutid
sa3aytumaa
سَعَيتُمَا
ni två - dåtid
tas3ayaa
تَسعَيَا
ni två - subjunktiv
tas3ayaa
تَسعَيَا
ni två - jussiv
de två (m)
yas3ayaani
يَسعَيَانِ
de två (m) - nutid
sa3ayaa
سَعَيَا
de två (m) - dåtid
yas3ayaa
يَسعَيَا
de två (m) - subjunktiv
yas3ayaa
يَسعَيَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tas3ayaani
تَسعَيَانِ
de två (f) - nutid
sa3ayataa
سَعَيَتَا
de två (f) - dåtid
tas3ayaa
تَسعَيَا
de två (f) - subjunktiv
tas3ayaa
تَسعَيَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'is3i
إِسعِ
du (m) - imperativ
du (f)
'is3ii
إِسعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'is3iyaa
إِسعِيَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'is3uu
إِسعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'is3iyna
إِسعِينَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.