Böjningsformer av verbet 'att avstÃ¥, sluta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'akuffu
أَكُفُّ
jag - nutid
kafaftu
كَفَفتُ
jag - dåtid
'akuffa
أَكُفَّ
jag - subjunktiv
'akuffa
أَكُفَّ
jag - jussiv
du (m)
takuffu
تَكُفُّ
du (m) - nutid
kafafta
كَفَفتَ
du (m) - dåtid
takuffa
تَكُفَّ
du (m) - subjunktiv
takuffa
تَكُفَّ
du (m) - jussiv
du (f)
takuffiina
تَكُفِّينَ
du (f) - nutid
kafafti
كَفَفتِ
du (f) - dåtid
takuffii
تَكُفِّي
du (f) - subjunktiv
takuffii
تَكُفِّي
du (f) - jussiv
han
yakuffu
يَكُفُّ
han - nutid
kaffa
كَفَّ
han - dåtid
yakuffa
يَكُفَّ
han - subjunktiv
yakuffa
يَكُفَّ
han - jussiv
hon
takuffu
تَكُفُّ
hon - nutid
kaffat
كَفَّت
hon - dåtid
takuffa
تَكُفَّ
hon - subjunktiv
takuffa
تَكُفَّ
hon - jussiv
vi
nakuffu
نَكُفُّ
vi - nutid
kafafnaa
كَفَفنَا
vi - dåtid
nakuffa
نَكُفَّ
vi - subjunktiv
nakuffa
نَكُفَّ
vi - jussiv
ni (m)
takuffuuna
تَكُفُّونَ
ni (m) - nutid
kafaftum
كَفَفتُم
ni (m) - dåtid
takuffuu
تَكُفُّوا
ni (m) - subjunktiv
takuffuu
تَكُفُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
takfufna
تَكفُفنَ
ni (f) - nutid
kafaftunna
كَفَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
takfufna
تَكفُفنَ
ni (f) - subjunktiv
takfufna
تَكفُفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yakuffuuna
يَكُفُّونَ
de (m) - nutid
kaffuu
كَفُّوا
de (m) - dåtid
yakuffuu
يَكُفُّوا
de (m) - subjunktiv
yakuffuu
يَكُفُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yakfufna
يَكفُفنَ
de (f) - nutid
kafafna
كَفَفنَ
de (f) - dåtid
yakfufna
يَكفُفنَ
de (f) - subjunktiv
yakfufna
يَكفُفنَ
de (f) - jussiv
ni två
takuffaani
تَكُفَّانِ
ni två - nutid
kafaftumaa
كَفَفتُمَا
ni två - dåtid
takuffaa
تَكُفَّا
ni två - subjunktiv
takuffaa
تَكُفَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yakuffaani
يَكُفَّانِ
de två (m) - nutid
kafafaa
كَفَفَا
de två (m) - dåtid
yakuffaa
يَكُفَّا
de två (m) - subjunktiv
yakuffaa
يَكُفَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
takuffaani
تَكُفَّانِ
de två (f) - nutid
kafafataa
كَفَفَتَا
de två (f) - dåtid
takuffaa
تَكُفَّا
de två (f) - subjunktiv
takuffaa
تَكُفَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
kuffa
كُفَّ
du (m) - imperativ
du (f)
kuffii
كُفِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
kuffaa
كُفَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
kuffuu
كُفُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ukfufna
أُكفُفنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.