Böjningsformer av verbet 'att överstiga, överträffa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'afuuqu
أَفُوقُ
jag - nutid
fuqtu
فُقتُ
jag - dåtid
'afuqa
أَفُقَ
jag - subjunktiv
'afuq
أَفُق
jag - jussiv
du (m)
tafuuqu
تَفُوقُ
du (m) - nutid
fuqta
فُقتَ
du (m) - dåtid
tafuqa
تَفُقَ
du (m) - subjunktiv
tafuq
تَفُق
du (m) - jussiv
du (f)
tafuuqiina
تَفُوقِينَ
du (f) - nutid
fuqti
فُقتِ
du (f) - dåtid
tafuuqii
تَفُوقِي
du (f) - subjunktiv
tafuuqii
تَفُوقِي
du (f) - jussiv
han
yafuuqu
يَفُوقُ
han - nutid
faaqa
فَاقَ
han - dåtid
yafuqa
يَفُقَ
han - subjunktiv
yafuq
يَفُق
han - jussiv
hon
tafuuqu
تَفُوقُ
hon - nutid
faaqat
فَاقَت
hon - dåtid
tafuqa
تَفُقَ
hon - subjunktiv
tafuq
تَفُق
hon - jussiv
vi
nafuuqu
نَفُوقُ
vi - nutid
fuqnaa
فُقنَا
vi - dåtid
nafuqa
نَفُقَ
vi - subjunktiv
nafuq
نَفُق
vi - jussiv
ni (m)
tafuuquuna
تَفُوقُونَ
ni (m) - nutid
fuqtum
فُقتُم
ni (m) - dåtid
tafuuquu
تَفُوقُوا
ni (m) - subjunktiv
tafuuquu
تَفُوقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tafuqna
تَفُقنَ
ni (f) - nutid
fuqtunna
فُقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tafuqna
تَفُقنَ
ni (f) - subjunktiv
tafuqna
تَفُقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yafuuquuna
يَفُوقُونَ
de (m) - nutid
faaquu
فَاقُوا
de (m) - dåtid
yafuuquu
يَفُوقُوا
de (m) - subjunktiv
yafuuquu
يَفُوقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yafuqna
يَفُقنَ
de (f) - nutid
fuqna
فُقنَ
de (f) - dåtid
yafuqna
يَفُقنَ
de (f) - subjunktiv
yafuqna
يَفُقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tafuuqaani
تَفُوقَانِ
ni två - nutid
fuqtumaa
فُقتُمَا
ni två - dåtid
tafuqaa
تَفُقَا
ni två - subjunktiv
tafuqaa
تَفُقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yafuuqaani
يَفُوقَانِ
de två (m) - nutid
fuqaa
فُقَا
de två (m) - dåtid
yafuqaa
يَفُقَا
de två (m) - subjunktiv
yafuqaa
يَفُقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tafuuqaani
تَفُوقَانِ
de två (f) - nutid
fuqataa
فُقَتَا
de två (f) - dåtid
tafuqaa
تَفُقَا
de två (f) - subjunktiv
tafuqaa
تَفُقَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
fuq
فُق
du (m) - imperativ
du (f)
fuuqii
فُوقِي
du (f) - imperativ
du (dual)
fuuqaa
فُوقَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
fuuquu
فُوقُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
fuqna
فُقنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.