Böjningsformer av verbet 'att skryta, vara stolt'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'afkhiru
أَفخِرُ
jag - nutid
fakhartu
فَخَرتُ
jag - dåtid
'afkhira
أَفخِرَ
jag - subjunktiv
'afkhir
أَفخِر
jag - jussiv
du (m)
tafkhiru
تَفخِرُ
du (m) - nutid
fakharta
فَخَرتَ
du (m) - dåtid
tafkhira
تَفخِرَ
du (m) - subjunktiv
tafkhir
تَفخِر
du (m) - jussiv
du (f)
tafkhiriina
تَفخِرِينَ
du (f) - nutid
fakharti
فَخَرتِ
du (f) - dåtid
tafkhirii
تَفخِرِي
du (f) - subjunktiv
tafkhirii
تَفخِرِي
du (f) - jussiv
han
yafkhiru
يَفخِرُ
han - nutid
fakhara
فَخَرَ
han - dåtid
yafkhira
يَفخِرَ
han - subjunktiv
yafkhir
يَفخِر
han - jussiv
hon
tafkhiru
تَفخِرُ
hon - nutid
fakharat
فَخَرَت
hon - dåtid
tafkhira
تَفخِرَ
hon - subjunktiv
tafkhir
تَفخِر
hon - jussiv
vi
nafkhiru
نَفخِرُ
vi - nutid
fakharnaa
فَخَرنَا
vi - dåtid
nafkhira
نَفخِرَ
vi - subjunktiv
nafkhir
نَفخِر
vi - jussiv
ni (m)
tafkhiruuna
تَفخِرُونَ
ni (m) - nutid
fakhartum
فَخَرتُم
ni (m) - dåtid
tafkhiruu
تَفخِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tafkhiruu
تَفخِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tafkhirna
تَفخِرنَ
ni (f) - nutid
fakhartunna
فَخَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tafkhirna
تَفخِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tafkhirna
تَفخِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yafkhiruuna
يَفخِرُونَ
de (m) - nutid
fakharuu
فَخَرُوا
de (m) - dåtid
yafkhiruu
يَفخِرُوا
de (m) - subjunktiv
yafkhiruu
يَفخِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yafkhirna
يَفخِرنَ
de (f) - nutid
fakharna
فَخَرنَ
de (f) - dåtid
yafkhirna
يَفخِرنَ
de (f) - subjunktiv
yafkhirna
يَفخِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tafkhiraani
تَفخِرَانِ
ni två - nutid
fakhartumaa
فَخَرتُمَا
ni två - dåtid
tafkhiraa
تَفخِرَا
ni två - subjunktiv
tafkhiraa
تَفخِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yafkhiraani
يَفخِرَانِ
de två (m) - nutid
fakharaa
فَخَرَا
de två (m) - dåtid
yafkhiraa
يَفخِرَا
de två (m) - subjunktiv
yafkhiraa
يَفخِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tafkhiraani
تَفخِرَانِ
de två (f) - nutid
fakharataa
فَخَرَتَا
de två (f) - dåtid
tafkhiraa
تَفخِرَا
de två (f) - subjunktiv
tafkhiraa
تَفخِرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ifkhir
إِفخِر
du (m) - imperativ
du (f)
'ifkhirii
إِفخِرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ifkhiraa
إِفخِرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ifkhiruu
إِفخِرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ifkhirna
إِفخِرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.