Böjningsformer av verbet 'att förstÃ¥'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'afhamu
أَفهَمُ
jag - nutid
fahimtu
فَهِمتُ
jag - dåtid
'afhama
أَفهَمَ
jag - subjunktiv
'afham
أَفهَم
jag - jussiv
du (m)
tafhamu
تَفهَمُ
du (m) - nutid
fahimta
فَهِمتَ
du (m) - dåtid
tafhama
تَفهَمَ
du (m) - subjunktiv
tafham
تَفهَم
du (m) - jussiv
du (f)
tafhamiina
تَفهَمِينَ
du (f) - nutid
fahimti
فَهِمتِ
du (f) - dåtid
tafhamii
تَفهَمِي
du (f) - subjunktiv
tafhamii
تَفهَمِي
du (f) - jussiv
han
yafhamu
يَفهَمُ
han - nutid
fahima
فَهِمَ
han - dåtid
yafhama
يَفهَمَ
han - subjunktiv
yafham
يَفهَم
han - jussiv
hon
tafhamu
تَفهَمُ
hon - nutid
fahimat
فَهِمَت
hon - dåtid
tafhama
تَفهَمَ
hon - subjunktiv
tafham
تَفهَم
hon - jussiv
vi
nafhamu
نَفهَمُ
vi - nutid
fahimnaa
فَهِمنَا
vi - dåtid
nafhama
نَفهَمَ
vi - subjunktiv
nafham
نَفهَم
vi - jussiv
ni (m)
tafhamuuna
تَفهَمُونَ
ni (m) - nutid
fahimtum
فَهِمتُم
ni (m) - dåtid
tafhamuu
تَفهَمُوا
ni (m) - subjunktiv
tafhamuu
تَفهَمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tafhamna
تَفهَمنَ
ni (f) - nutid
fahimtunna
فَهِمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tafhamna
تَفهَمنَ
ni (f) - subjunktiv
tafhamna
تَفهَمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yafhamuuna
يَفهَمُونَ
de (m) - nutid
fahimuu
فَهِمُوا
de (m) - dåtid
yafhamuu
يَفهَمُوا
de (m) - subjunktiv
yafhamuu
يَفهَمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yafhamna
يَفهَمنَ
de (f) - nutid
fahimna
فَهِمنَ
de (f) - dåtid
yafhamna
يَفهَمنَ
de (f) - subjunktiv
yafhamna
يَفهَمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tafhamaani
تَفهَمَانِ
ni två - nutid
fahimtumaa
فَهِمتُمَا
ni två - dåtid
tafhamaa
تَفهَمَا
ni två - subjunktiv
tafhamaa
تَفهَمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yafhamaani
يَفهَمَانِ
de två (m) - nutid
fahimaa
فَهِمَا
de två (m) - dåtid
yafhamaa
يَفهَمَا
de två (m) - subjunktiv
yafhamaa
يَفهَمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tafhamaani
تَفهَمَانِ
de två (f) - nutid
fahimataa
فَهِمَتَا
de två (f) - dåtid
tafhamaa
تَفهَمَا
de två (f) - subjunktiv
tafhamaa
تَفهَمَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'ifham
إِفهَم
du (m) - imperativ
du (f)
'ifhamii
إِفهَمِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ifhamaa
إِفهَمَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ifhamuu
إِفهَمُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ifhamna
إِفهَمنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.