Böjningsformer av verbet 'att längta, Ã¥ngra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'alhafu
أَلهَفُ
jag - nutid
lahiftu
لَهِفتُ
jag - dåtid
'alhafa
أَلهَفَ
jag - subjunktiv
'alhaf
أَلهَف
jag - jussiv
du (m)
talhafu
تَلهَفُ
du (m) - nutid
lahifta
لَهِفتَ
du (m) - dåtid
talhafa
تَلهَفَ
du (m) - subjunktiv
talhaf
تَلهَف
du (m) - jussiv
du (f)
talhafiina
تَلهَفِينَ
du (f) - nutid
lahifti
لَهِفتِ
du (f) - dåtid
talhafii
تَلهَفِي
du (f) - subjunktiv
talhafii
تَلهَفِي
du (f) - jussiv
han
yalhafu
يَلهَفُ
han - nutid
lahifa
لَهِفَ
han - dåtid
yalhafa
يَلهَفَ
han - subjunktiv
yalhaf
يَلهَف
han - jussiv
hon
talhafu
تَلهَفُ
hon - nutid
lahifat
لَهِفَت
hon - dåtid
talhafa
تَلهَفَ
hon - subjunktiv
talhaf
تَلهَف
hon - jussiv
vi
nalhafu
نَلهَفُ
vi - nutid
lahifnaa
لَهِفنَا
vi - dåtid
nalhafa
نَلهَفَ
vi - subjunktiv
nalhaf
نَلهَف
vi - jussiv
ni (m)
talhafuuna
تَلهَفُونَ
ni (m) - nutid
lahiftum
لَهِفتُم
ni (m) - dåtid
talhafuu
تَلهَفُوا
ni (m) - subjunktiv
talhafuu
تَلهَفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
talhafna
تَلهَفنَ
ni (f) - nutid
lahiftunna
لَهِفتُنَّ
ni (f) - dåtid
talhafna
تَلهَفنَ
ni (f) - subjunktiv
talhafna
تَلهَفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yalhafuuna
يَلهَفُونَ
de (m) - nutid
lahifuu
لَهِفُوا
de (m) - dåtid
yalhafuu
يَلهَفُوا
de (m) - subjunktiv
yalhafuu
يَلهَفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yalhafna
يَلهَفنَ
de (f) - nutid
lahifna
لَهِفنَ
de (f) - dåtid
yalhafna
يَلهَفنَ
de (f) - subjunktiv
yalhafna
يَلهَفنَ
de (f) - jussiv
ni två
talhafaani
تَلهَفَانِ
ni två - nutid
lahiftumaa
لَهِفتُمَا
ni två - dåtid
talhafaa
تَلهَفَا
ni två - subjunktiv
talhafaa
تَلهَفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yalhafaani
يَلهَفَانِ
de två (m) - nutid
lahifaa
لَهِفَا
de två (m) - dåtid
yalhafaa
يَلهَفَا
de två (m) - subjunktiv
yalhafaa
يَلهَفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
talhafaani
تَلهَفَانِ
de två (f) - nutid
lahifataa
لَهِفَتَا
de två (f) - dåtid
talhafaa
تَلهَفَا
de två (f) - subjunktiv
talhafaa
تَلهَفَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ilhaf
إِلهَف
du (m) - imperativ
du (f)
'ilhafii
إِلهَفِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ilhafaa
إِلهَفَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ilhafuu
إِلهَفُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ilhafna
إِلهَفنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.