Böjningsformer av verbet 'att resa, utforska'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ajuubu
أَجُوبُ
jag - nutid
jubtu
جُبتُ
jag - dåtid
'ajuba
أَجُبَ
jag - subjunktiv
'ajub
أَجُب
jag - jussiv
du (m)
tajuubu
تَجُوبُ
du (m) - nutid
jubta
جُبتَ
du (m) - dåtid
tajuba
تَجُبَ
du (m) - subjunktiv
tajub
تَجُب
du (m) - jussiv
du (f)
tajuubiina
تَجُوبِينَ
du (f) - nutid
jubti
جُبتِ
du (f) - dåtid
tajuubii
تَجُوبِي
du (f) - subjunktiv
tajuubii
تَجُوبِي
du (f) - jussiv
han
yajuubu
يَجُوبُ
han - nutid
jaaba
جَابَ
han - dåtid
yajuba
يَجُبَ
han - subjunktiv
yajub
يَجُب
han - jussiv
hon
tajuubu
تَجُوبُ
hon - nutid
jaabat
جَابَت
hon - dåtid
tajuba
تَجُبَ
hon - subjunktiv
tajub
تَجُب
hon - jussiv
vi
najuubu
نَجُوبُ
vi - nutid
jubnaa
جُبنَا
vi - dåtid
najuba
نَجُبَ
vi - subjunktiv
najub
نَجُب
vi - jussiv
ni (m)
tajuubuuna
تَجُوبُونَ
ni (m) - nutid
jubtum
جُبتُم
ni (m) - dåtid
tajuubuu
تَجُوبُوا
ni (m) - subjunktiv
tajuubuu
تَجُوبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tajubna
تَجُبنَ
ni (f) - nutid
jubtunna
جُبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tajubna
تَجُبنَ
ni (f) - subjunktiv
tajubna
تَجُبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yajuubuuna
يَجُوبُونَ
de (m) - nutid
jaabuu
جَابُوا
de (m) - dåtid
yajuubuu
يَجُوبُوا
de (m) - subjunktiv
yajuubuu
يَجُوبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yajubna
يَجُبنَ
de (f) - nutid
jubna
جُبنَ
de (f) - dåtid
yajubna
يَجُبنَ
de (f) - subjunktiv
yajubna
يَجُبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tajuubaani
تَجُوبَانِ
ni två - nutid
jubtumaa
جُبتُمَا
ni två - dåtid
tajubaa
تَجُبَا
ni två - subjunktiv
tajubaa
تَجُبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yajuubaani
يَجُوبَانِ
de två (m) - nutid
jubaa
جُبَا
de två (m) - dåtid
yajubaa
يَجُبَا
de två (m) - subjunktiv
yajubaa
يَجُبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tajuubaani
تَجُوبَانِ
de två (f) - nutid
jubataa
جُبَتَا
de två (f) - dåtid
tajubaa
تَجُبَا
de två (f) - subjunktiv
tajubaa
تَجُبَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
jub
جُب
du (m) - imperativ
du (f)
juubii
جُوبِي
du (f) - imperativ
du (dual)
juubaa
جُوبَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
juubuu
جُوبُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
jubna
جُبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.