Böjningsformer av verbet 'att utöva'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'umaarisu
أُمَارِسُ
jag - nutid
maarastu
مَارَستُ
jag - dåtid
'umaaris
أُمَارِس
jag - subjunktiv
'umaaris
أُمَارِس
jag - jussiv
du (m)
tumaarisu
تُمَارِسُ
du (m) - nutid
maarasta
مَارَستَ
du (m) - dåtid
tumaaris
تُمَارِس
du (m) - subjunktiv
tumaaris
تُمَارِس
du (m) - jussiv
du (f)
tumaarisiina
تُمَارِسِينَ
du (f) - nutid
maarasti
مَارَستِ
du (f) - dåtid
tumaarisii
تُمَارِسِي
du (f) - subjunktiv
tumaarisii
تُمَارِسِي
du (f) - jussiv
han
yumaarisu
يُمَارِسُ
han - nutid
maarasa
مَارَسَ
han - dåtid
yumaaris
يُمَارِس
han - subjunktiv
yumaaris
يُمَارِس
han - jussiv
hon
tumaarisu
تُمَارِسُ
hon - nutid
maarasat
مَارَسَت
hon - dåtid
tumaaris
تُمَارِس
hon - subjunktiv
tumaaris
تُمَارِس
hon - jussiv
vi
numaarisu
نُمَارِسُ
vi - nutid
maarasnaa
مَارَسنَا
vi - dåtid
numaaris
نُمَارِس
vi - subjunktiv
numaaris
نُمَارِس
vi - jussiv
ni (m)
tumaarisuuna
تُمَارِسُونَ
ni (m) - nutid
maarastum
مَارَستُم
ni (m) - dåtid
tumaarisuu
تُمَارِسُوا
ni (m) - subjunktiv
tumaarisuu
تُمَارِسُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tumaarisna
تُمَارِسنَ
ni (f) - nutid
maarastunna
مَارَستُنَّ
ni (f) - dåtid
tumaarisna
تُمَارِسنَ
ni (f) - subjunktiv
tumaarisna
تُمَارِسنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yumaarisuuna
يُمَارِسُونَ
de (m) - nutid
maarasuu
مَارَسُوا
de (m) - dåtid
yumaarisuu
يُمَارِسُوا
de (m) - subjunktiv
yumaarisuu
يُمَارِسُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yumaarisna
يُمَارِسنَ
de (f) - nutid
maarasna
مَارَسنَ
de (f) - dåtid
yumaarisna
يُمَارِسنَ
de (f) - subjunktiv
yumaarisna
يُمَارِسنَ
de (f) - jussiv
ni två
tumaarisaani
تُمَارِسَانِ
ni två - nutid
maarastumaa
مَارَستُمَا
ni två - dåtid
tumaarisaa
تُمَارِسَا
ni två - subjunktiv
tumaarisaa
تُمَارِسَا
ni två - jussiv
de två (m)
yumaarisaani
يُمَارِسَانِ
de två (m) - nutid
maarasaa
مَارَسَا
de två (m) - dåtid
yumaarisaa
يُمَارِسَا
de två (m) - subjunktiv
yumaarisaa
يُمَارِسَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tumaarisaani
تُمَارِسَانِ
de två (f) - nutid
maarasataa
مَارَسَتَا
de två (f) - dåtid
tumaarisaa
تُمَارِسَا
de två (f) - subjunktiv
tumaarisaa
تُمَارِسَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.