Böjningsformer av verbet 'att bli offentlig, spridas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adhii3u
أَذِيعُ
jag - nutid
dhi3tu
ذِعتُ
jag - dåtid
'adhi3a
أَذِعَ
jag - subjunktiv
'adhi3
أَذِع
jag - jussiv
du (m)
tadhii3u
تَذِيعُ
du (m) - nutid
dhi3ta
ذِعتَ
du (m) - dåtid
tadhi3a
تَذِعَ
du (m) - subjunktiv
tadhi3
تَذِع
du (m) - jussiv
du (f)
tadhii3iina
تَذِيعِينَ
du (f) - nutid
dhi3ti
ذِعتِ
du (f) - dåtid
tadhii3ii
تَذِيعِي
du (f) - subjunktiv
tadhii3ii
تَذِيعِي
du (f) - jussiv
han
yadhii3u
يَذِيعُ
han - nutid
dhaa3a
ذَاعَ
han - dåtid
yadhi3a
يَذِعَ
han - subjunktiv
yadhi3
يَذِع
han - jussiv
hon
tadhii3u
تَذِيعُ
hon - nutid
dhaa3at
ذَاعَت
hon - dåtid
tadhi3a
تَذِعَ
hon - subjunktiv
tadhi3
تَذِع
hon - jussiv
vi
nadhii3u
نَذِيعُ
vi - nutid
dhi3naa
ذِعنَا
vi - dåtid
nadhi3a
نَذِعَ
vi - subjunktiv
nadhi3
نَذِع
vi - jussiv
ni (m)
tadhii3uuna
تَذِيعُونَ
ni (m) - nutid
dhi3tum
ذِعتُم
ni (m) - dåtid
tadhii3uu
تَذِيعُوا
ni (m) - subjunktiv
tadhii3uu
تَذِيعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadhi3na
تَذِعنَ
ni (f) - nutid
dhi3tunna
ذِعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadhi3na
تَذِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tadhi3na
تَذِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadhii3uuna
يَذِيعُونَ
de (m) - nutid
dhaa3uu
ذَاعُوا
de (m) - dåtid
yadhii3uu
يَذِيعُوا
de (m) - subjunktiv
yadhii3uu
يَذِيعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadhi3na
يَذِعنَ
de (f) - nutid
dhi3na
ذِعنَ
de (f) - dåtid
yadhi3na
يَذِعنَ
de (f) - subjunktiv
yadhi3na
يَذِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tadhii3aani
تَذِيعَانِ
ni två - nutid
dhi3tumaa
ذِعتُمَا
ni två - dåtid
tadhi3aa
تَذِعَا
ni två - subjunktiv
tadhi3aa
تَذِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yadhii3aani
يَذِيعَانِ
de två (m) - nutid
dhi3aa
ذِعَا
de två (m) - dåtid
yadhi3aa
يَذِعَا
de två (m) - subjunktiv
yadhi3aa
يَذِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadhii3aani
تَذِيعَانِ
de två (f) - nutid
dhi3ataa
ذِعَتَا
de två (f) - dåtid
tadhi3aa
تَذِعَا
de två (f) - subjunktiv
tadhi3aa
تَذِعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
dhi3
ذِع
du (m) - imperativ
du (f)
dhii3ii
ذِيعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
dhii3aa
ذِيعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
dhii3uu
ذِيعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
dhi3na
ذِعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.