Böjningsformer av verbet 'att bli trevlig, lindra, mjuka upp'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ulaTTifu
أُلَطِّفُ
jag - nutid
laTTaftu
لَطَّفتُ
jag - dåtid
'ulaTTif
أُلَطِّف
jag - subjunktiv
'ulaTTif
أُلَطِّف
jag - jussiv
du (m)
tulaTTifu
تُلَطِّفُ
du (m) - nutid
laTTafta
لَطَّفتَ
du (m) - dåtid
tulaTTif
تُلَطِّف
du (m) - subjunktiv
tulaTTif
تُلَطِّف
du (m) - jussiv
du (f)
tulaTTifiina
تُلَطِّفِينَ
du (f) - nutid
laTTafti
لَطَّفتِ
du (f) - dåtid
tulaTTifii
تُلَطِّفِي
du (f) - subjunktiv
tulaTTifii
تُلَطِّفِي
du (f) - jussiv
han
yulaTTifu
يُلَطِّفُ
han - nutid
laTTafa
لَطَّفَ
han - dåtid
yulaTTif
يُلَطِّف
han - subjunktiv
yulaTTif
يُلَطِّف
han - jussiv
hon
tulaTTifu
تُلَطِّفُ
hon - nutid
laTTafat
لَطَّفَت
hon - dåtid
tulaTTif
تُلَطِّف
hon - subjunktiv
tulaTTif
تُلَطِّف
hon - jussiv
vi
nulaTTifu
نُلَطِّفُ
vi - nutid
laTTafnaa
لَطَّفنَا
vi - dåtid
nulaTTif
نُلَطِّف
vi - subjunktiv
nulaTTif
نُلَطِّف
vi - jussiv
ni (m)
tulaTTifuuna
تُلَطِّفُونَ
ni (m) - nutid
laTTaftum
لَطَّفتُم
ni (m) - dåtid
tulaTTifuu
تُلَطِّفُوا
ni (m) - subjunktiv
tulaTTifuu
تُلَطِّفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tulaTTifna
تُلَطِّفنَ
ni (f) - nutid
laTTaftunna
لَطَّفتُنَّ
ni (f) - dåtid
tulaTTifna
تُلَطِّفنَ
ni (f) - subjunktiv
tulaTTifna
تُلَطِّفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yulaTTifuuna
يُلَطِّفُونَ
de (m) - nutid
laTTafuu
لَطَّفُوا
de (m) - dåtid
yulaTTifuu
يُلَطِّفُوا
de (m) - subjunktiv
yulaTTifuu
يُلَطِّفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yulaTTifna
يُلَطِّفنَ
de (f) - nutid
laTTafna
لَطَّفنَ
de (f) - dåtid
yulaTTifna
يُلَطِّفنَ
de (f) - subjunktiv
yulaTTifna
يُلَطِّفنَ
de (f) - jussiv
ni två
tulaTTifaani
تُلَطِّفَانِ
ni två - nutid
laTTaftumaa
لَطَّفتُمَا
ni två - dåtid
tulaTTifaa
تُلَطِّفَا
ni två - subjunktiv
tulaTTifaa
تُلَطِّفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yulaTTifaani
يُلَطِّفَانِ
de två (m) - nutid
laTTafaa
لَطَّفَا
de två (m) - dåtid
yulaTTifaa
يُلَطِّفَا
de två (m) - subjunktiv
yulaTTifaa
يُلَطِّفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tulaTTifaani
تُلَطِّفَانِ
de två (f) - nutid
laTTafataa
لَطَّفَتَا
de två (f) - dåtid
tulaTTifaa
تُلَطِّفَا
de två (f) - subjunktiv
tulaTTifaa
تُلَطِّفَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.