Böjningsformer av verbet 'att bli lurad'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ankhadi3u
أَنخَدِعُ
jag - nutid
'inkhada3tu
إِنخَدَعتُ
jag - dåtid
'ankhadi3
أَنخَدِع
jag - subjunktiv
'ankhadi3
أَنخَدِع
jag - jussiv
du (m)
tankhadi3u
تَنخَدِعُ
du (m) - nutid
'inkhada3ta
إِنخَدَعتَ
du (m) - dåtid
tankhadi3
تَنخَدِع
du (m) - subjunktiv
tankhadi3
تَنخَدِع
du (m) - jussiv
du (f)
tankhadi3iina
تَنخَدِعِينَ
du (f) - nutid
'inkhada3ti
إِنخَدَعتِ
du (f) - dåtid
tankhadi3ii
تَنخَدِعِي
du (f) - subjunktiv
tankhadi3ii
تَنخَدِعِي
du (f) - jussiv
han
yankhadi3u
يَنخَدِعُ
han - nutid
'inkhada3a
إِنخَدَعَ
han - dåtid
yankhadi3
يَنخَدِع
han - subjunktiv
yankhadi3
يَنخَدِع
han - jussiv
hon
tankhadi3u
تَنخَدِعُ
hon - nutid
'inkhada3at
إِنخَدَعَت
hon - dåtid
tankhadi3
تَنخَدِع
hon - subjunktiv
tankhadi3
تَنخَدِع
hon - jussiv
vi
nankhadi3u
نَنخَدِعُ
vi - nutid
'inkhada3naa
إِنخَدَعنَا
vi - dåtid
nankhadi3
نَنخَدِع
vi - subjunktiv
nankhadi3
نَنخَدِع
vi - jussiv
ni (m)
tankhadi3uuna
تَنخَدِعُونَ
ni (m) - nutid
'inkhada3tum
إِنخَدَعتُم
ni (m) - dåtid
tankhadi3uu
تَنخَدِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tankhadi3uu
تَنخَدِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tankhadi3na
تَنخَدِعنَ
ni (f) - nutid
'inkhada3tunna
إِنخَدَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tankhadi3na
تَنخَدِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tankhadi3na
تَنخَدِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yankhadi3uuna
يَنخَدِعُونَ
de (m) - nutid
'inkhada3uu
إِنخَدَعُوا
de (m) - dåtid
yankhadi3uu
يَنخَدِعُوا
de (m) - subjunktiv
yankhadi3uu
يَنخَدِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yankhadi3na
يَنخَدِعنَ
de (f) - nutid
'inkhada3na
إِنخَدَعنَ
de (f) - dåtid
yankhadi3na
يَنخَدِعنَ
de (f) - subjunktiv
yankhadi3na
يَنخَدِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tankhadi3aani
تَنخَدِعَانِ
ni två - nutid
'inkhada3tumaa
إِنخَدَعتُمَا
ni två - dåtid
tankhadi3aa
تَنخَدِعَا
ni två - subjunktiv
tankhadi3aa
تَنخَدِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yankhadi3aani
يَنخَدِعَانِ
de två (m) - nutid
'inkhada3aa
إِنخَدَعَا
de två (m) - dåtid
yankhadi3aa
يَنخَدِعَا
de två (m) - subjunktiv
yankhadi3aa
يَنخَدِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tankhadi3aani
تَنخَدِعَانِ
de två (f) - nutid
'inkhada3ataa
إِنخَدَعَتَا
de två (f) - dåtid
tankhadi3aa
تَنخَدِعَا
de två (f) - subjunktiv
tankhadi3aa
تَنخَدِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.