Böjningsformer av verbet 'att samtala, utbyta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uTaariHu
أُطَارِحُ
jag - nutid
TaaraHtu
طَارَحتُ
jag - dåtid
'uTaariH
أُطَارِح
jag - subjunktiv
'uTaariH
أُطَارِح
jag - jussiv
du (m)
tuTaariHu
تُطَارِحُ
du (m) - nutid
TaaraHta
طَارَحتَ
du (m) - dåtid
tuTaariH
تُطَارِح
du (m) - subjunktiv
tuTaariH
تُطَارِح
du (m) - jussiv
du (f)
tuTaariHiina
تُطَارِحِينَ
du (f) - nutid
TaaraHti
طَارَحتِ
du (f) - dåtid
tuTaariHii
تُطَارِحِي
du (f) - subjunktiv
tuTaariHii
تُطَارِحِي
du (f) - jussiv
han
yuTaariHu
يُطَارِحُ
han - nutid
TaaraHa
طَارَحَ
han - dåtid
yuTaariH
يُطَارِح
han - subjunktiv
yuTaariH
يُطَارِح
han - jussiv
hon
tuTaariHu
تُطَارِحُ
hon - nutid
TaaraHat
طَارَحَت
hon - dåtid
tuTaariH
تُطَارِح
hon - subjunktiv
tuTaariH
تُطَارِح
hon - jussiv
vi
nuTaariHu
نُطَارِحُ
vi - nutid
TaaraHnaa
طَارَحنَا
vi - dåtid
nuTaariH
نُطَارِح
vi - subjunktiv
nuTaariH
نُطَارِح
vi - jussiv
ni (m)
tuTaariHuuna
تُطَارِحُونَ
ni (m) - nutid
TaaraHtum
طَارَحتُم
ni (m) - dåtid
tuTaariHuu
تُطَارِحُوا
ni (m) - subjunktiv
tuTaariHuu
تُطَارِحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuTaariHna
تُطَارِحنَ
ni (f) - nutid
TaaraHtunna
طَارَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuTaariHna
تُطَارِحنَ
ni (f) - subjunktiv
tuTaariHna
تُطَارِحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuTaariHuuna
يُطَارِحُونَ
de (m) - nutid
TaaraHuu
طَارَحُوا
de (m) - dåtid
yuTaariHuu
يُطَارِحُوا
de (m) - subjunktiv
yuTaariHuu
يُطَارِحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuTaariHna
يُطَارِحنَ
de (f) - nutid
TaaraHna
طَارَحنَ
de (f) - dåtid
yuTaariHna
يُطَارِحنَ
de (f) - subjunktiv
yuTaariHna
يُطَارِحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuTaariHaani
تُطَارِحَانِ
ni två - nutid
TaaraHtumaa
طَارَحتُمَا
ni två - dåtid
tuTaariHaa
تُطَارِحَا
ni två - subjunktiv
tuTaariHaa
تُطَارِحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuTaariHaani
يُطَارِحَانِ
de två (m) - nutid
TaaraHaa
طَارَحَا
de två (m) - dåtid
yuTaariHaa
يُطَارِحَا
de två (m) - subjunktiv
yuTaariHaa
يُطَارِحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuTaariHaani
تُطَارِحَانِ
de två (f) - nutid
TaaraHataa
طَارَحَتَا
de två (f) - dåtid
tuTaariHaa
تُطَارِحَا
de två (f) - subjunktiv
tuTaariHaa
تُطَارِحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.