Böjningsformer av verbet 'att granska'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uraaji3u
أُرَاجِعُ
jag - nutid
raaja3tu
رَاجَعتُ
jag - dåtid
'uraaji3
أُرَاجِع
jag - subjunktiv
'uraaji3
أُرَاجِع
jag - jussiv
du (m)
turaaji3u
تُرَاجِعُ
du (m) - nutid
raaja3ta
رَاجَعتَ
du (m) - dåtid
turaaji3
تُرَاجِع
du (m) - subjunktiv
turaaji3
تُرَاجِع
du (m) - jussiv
du (f)
turaaji3iina
تُرَاجِعِينَ
du (f) - nutid
raaja3ti
رَاجَعتِ
du (f) - dåtid
turaaji3ii
تُرَاجِعِي
du (f) - subjunktiv
turaaji3ii
تُرَاجِعِي
du (f) - jussiv
han
yuraaji3u
يُرَاجِعُ
han - nutid
raaja3a
رَاجَعَ
han - dåtid
yuraaji3
يُرَاجِع
han - subjunktiv
yuraaji3
يُرَاجِع
han - jussiv
hon
turaaji3u
تُرَاجِعُ
hon - nutid
raaja3at
رَاجَعَت
hon - dåtid
turaaji3
تُرَاجِع
hon - subjunktiv
turaaji3
تُرَاجِع
hon - jussiv
vi
nuraaji3u
نُرَاجِعُ
vi - nutid
raaja3naa
رَاجَعنَا
vi - dåtid
nuraaji3
نُرَاجِع
vi - subjunktiv
nuraaji3
نُرَاجِع
vi - jussiv
ni (m)
turaaji3uuna
تُرَاجِعُونَ
ni (m) - nutid
raaja3tum
رَاجَعتُم
ni (m) - dåtid
turaaji3uu
تُرَاجِعُوا
ni (m) - subjunktiv
turaaji3uu
تُرَاجِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turaaji3na
تُرَاجِعنَ
ni (f) - nutid
raaja3tunna
رَاجَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
turaaji3na
تُرَاجِعنَ
ni (f) - subjunktiv
turaaji3na
تُرَاجِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuraaji3uuna
يُرَاجِعُونَ
de (m) - nutid
raaja3uu
رَاجَعُوا
de (m) - dåtid
yuraaji3uu
يُرَاجِعُوا
de (m) - subjunktiv
yuraaji3uu
يُرَاجِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuraaji3na
يُرَاجِعنَ
de (f) - nutid
raaja3na
رَاجَعنَ
de (f) - dåtid
yuraaji3na
يُرَاجِعنَ
de (f) - subjunktiv
yuraaji3na
يُرَاجِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
turaaji3aani
تُرَاجِعَانِ
ni två - nutid
raaja3tumaa
رَاجَعتُمَا
ni två - dåtid
turaaji3aa
تُرَاجِعَا
ni två - subjunktiv
turaaji3aa
تُرَاجِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuraaji3aani
يُرَاجِعَانِ
de två (m) - nutid
raaja3aa
رَاجَعَا
de två (m) - dåtid
yuraaji3aa
يُرَاجِعَا
de två (m) - subjunktiv
yuraaji3aa
يُرَاجِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turaaji3aani
تُرَاجِعَانِ
de två (f) - nutid
raaja3ataa
رَاجَعَتَا
de två (f) - dåtid
turaaji3aa
تُرَاجِعَا
de två (f) - subjunktiv
turaaji3aa
تُرَاجِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.