Böjningsformer av verbet 'att inkludera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aDummu
أَضُمُّ
jag - nutid
Damamtu
ضَمَمتُ
jag - dåtid
'aDumma
أَضُمَّ
jag - subjunktiv
'aDumma
أَضُمَّ
jag - jussiv
du (m)
taDummu
تَضُمُّ
du (m) - nutid
Damamta
ضَمَمتَ
du (m) - dåtid
taDumma
تَضُمَّ
du (m) - subjunktiv
taDumma
تَضُمَّ
du (m) - jussiv
du (f)
taDummiina
تَضُمِّينَ
du (f) - nutid
Damamti
ضَمَمتِ
du (f) - dåtid
taDummii
تَضُمِّي
du (f) - subjunktiv
taDummii
تَضُمِّي
du (f) - jussiv
han
yaDummu
يَضُمُّ
han - nutid
Damma
ضَمَّ
han - dåtid
yaDumma
يَضُمَّ
han - subjunktiv
yaDumma
يَضُمَّ
han - jussiv
hon
taDummu
تَضُمُّ
hon - nutid
Dammat
ضَمَّت
hon - dåtid
taDumma
تَضُمَّ
hon - subjunktiv
taDumma
تَضُمَّ
hon - jussiv
vi
naDummu
نَضُمُّ
vi - nutid
Damamnaa
ضَمَمنَا
vi - dåtid
naDumma
نَضُمَّ
vi - subjunktiv
naDumma
نَضُمَّ
vi - jussiv
ni (m)
taDummuuna
تَضُمُّونَ
ni (m) - nutid
Damamtum
ضَمَمتُم
ni (m) - dåtid
taDummuu
تَضُمُّوا
ni (m) - subjunktiv
taDummuu
تَضُمُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taDmumna
تَضمُمنَ
ni (f) - nutid
Damamtunna
ضَمَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
taDmumna
تَضمُمنَ
ni (f) - subjunktiv
taDmumna
تَضمُمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaDummuuna
يَضُمُّونَ
de (m) - nutid
Dammuu
ضَمُّوا
de (m) - dåtid
yaDummuu
يَضُمُّوا
de (m) - subjunktiv
yaDummuu
يَضُمُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaDmumna
يَضمُمنَ
de (f) - nutid
Damamna
ضَمَمنَ
de (f) - dåtid
yaDmumna
يَضمُمنَ
de (f) - subjunktiv
yaDmumna
يَضمُمنَ
de (f) - jussiv
ni två
taDummaani
تَضُمَّانِ
ni två - nutid
Damamtumaa
ضَمَمتُمَا
ni två - dåtid
taDummaa
تَضُمَّا
ni två - subjunktiv
taDummaa
تَضُمَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yaDummaani
يَضُمَّانِ
de två (m) - nutid
Damamaa
ضَمَمَا
de två (m) - dåtid
yaDummaa
يَضُمَّا
de två (m) - subjunktiv
yaDummaa
يَضُمَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taDummaani
تَضُمَّانِ
de två (f) - nutid
Damamataa
ضَمَمَتَا
de två (f) - dåtid
taDummaa
تَضُمَّا
de två (f) - subjunktiv
taDummaa
تَضُمَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
Dumma
ضُمَّ
du (m) - imperativ
du (f)
Dummii
ضُمِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
Dummaa
ضُمَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Dummuu
ضُمُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uDmumna
أُضمُمنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.