Böjningsformer av verbet 'att straffa'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u'addibu
أُأَدِّبُ
jag - nutid
'addabtu
أَدَّبتُ
jag - dåtid
'u'addib
أُأَدِّب
jag - subjunktiv
'u'addib
أُأَدِّب
jag - jussiv
du (m)
tu'addibu
تُأَدِّبُ
du (m) - nutid
'addabta
أَدَّبتَ
du (m) - dåtid
tu'addib
تُأَدِّب
du (m) - subjunktiv
tu'addib
تُأَدِّب
du (m) - jussiv
du (f)
tu'addibiina
تُأَدِّبِينَ
du (f) - nutid
'addabti
أَدَّبتِ
du (f) - dåtid
tu'addibii
تُأَدِّبِي
du (f) - subjunktiv
tu'addibii
تُأَدِّبِي
du (f) - jussiv
han
yu'addibu
يُأَدِّبُ
han - nutid
'addaba
أَدَّبَ
han - dåtid
yu'addib
يُأَدِّب
han - subjunktiv
yu'addib
يُأَدِّب
han - jussiv
hon
tu'addibu
تُأَدِّبُ
hon - nutid
'addabat
أَدَّبَت
hon - dåtid
tu'addib
تُأَدِّب
hon - subjunktiv
tu'addib
تُأَدِّب
hon - jussiv
vi
nu'addibu
نُأَدِّبُ
vi - nutid
'addabnaa
أَدَّبنَا
vi - dåtid
nu'addib
نُأَدِّب
vi - subjunktiv
nu'addib
نُأَدِّب
vi - jussiv
ni (m)
tu'addibuuna
تُأَدِّبُونَ
ni (m) - nutid
'addabtum
أَدَّبتُم
ni (m) - dåtid
tu'addibuu
تُأَدِّبُوا
ni (m) - subjunktiv
tu'addibuu
تُأَدِّبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu'addibna
تُأَدِّبنَ
ni (f) - nutid
'addabtunna
أَدَّبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu'addibna
تُأَدِّبنَ
ni (f) - subjunktiv
tu'addibna
تُأَدِّبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu'addibuuna
يُأَدِّبُونَ
de (m) - nutid
'addabuu
أَدَّبُوا
de (m) - dåtid
yu'addibuu
يُأَدِّبُوا
de (m) - subjunktiv
yu'addibuu
يُأَدِّبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu'addibna
يُأَدِّبنَ
de (f) - nutid
'addabna
أَدَّبنَ
de (f) - dåtid
yu'addibna
يُأَدِّبنَ
de (f) - subjunktiv
yu'addibna
يُأَدِّبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu'addibaani
تُأَدِّبَانِ
ni två - nutid
'addabtumaa
أَدَّبتُمَا
ni två - dåtid
tu'addibaa
تُأَدِّبَا
ni två - subjunktiv
tu'addibaa
تُأَدِّبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu'addibaani
يُأَدِّبَانِ
de två (m) - nutid
'addabaa
أَدَّبَا
de två (m) - dåtid
yu'addibaa
يُأَدِّبَا
de två (m) - subjunktiv
yu'addibaa
يُأَدِّبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu'addibaani
تُأَدِّبَانِ
de två (f) - nutid
'addabataa
أَدَّبَتَا
de två (f) - dåtid
tu'addibaa
تُأَدِّبَا
de två (f) - subjunktiv
tu'addibaa
تُأَدِّبَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.