Böjningsformer av verbet 'att svära en ed, svära vid Gud'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHlifu
أَحلِفُ
jag - nutid
Halaftu
حَلَفتُ
jag - dåtid
'aHlifa
أَحلِفَ
jag - subjunktiv
'aHlif
أَحلِف
jag - jussiv
du (m)
taHlifu
تَحلِفُ
du (m) - nutid
Halafta
حَلَفتَ
du (m) - dåtid
taHlifa
تَحلِفَ
du (m) - subjunktiv
taHlif
تَحلِف
du (m) - jussiv
du (f)
taHlifiina
تَحلِفِينَ
du (f) - nutid
Halafti
حَلَفتِ
du (f) - dåtid
taHlifii
تَحلِفِي
du (f) - subjunktiv
taHlifii
تَحلِفِي
du (f) - jussiv
han
yaHlifu
يَحلِفُ
han - nutid
Halafa
حَلَفَ
han - dåtid
yaHlifa
يَحلِفَ
han - subjunktiv
yaHlif
يَحلِف
han - jussiv
hon
taHlifu
تَحلِفُ
hon - nutid
Halafat
حَلَفَت
hon - dåtid
taHlifa
تَحلِفَ
hon - subjunktiv
taHlif
تَحلِف
hon - jussiv
vi
naHlifu
نَحلِفُ
vi - nutid
Halafnaa
حَلَفنَا
vi - dåtid
naHlifa
نَحلِفَ
vi - subjunktiv
naHlif
نَحلِف
vi - jussiv
ni (m)
taHlifuuna
تَحلِفُونَ
ni (m) - nutid
Halaftum
حَلَفتُم
ni (m) - dåtid
taHlifuu
تَحلِفُوا
ni (m) - subjunktiv
taHlifuu
تَحلِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHlifna
تَحلِفنَ
ni (f) - nutid
Halaftunna
حَلَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHlifna
تَحلِفنَ
ni (f) - subjunktiv
taHlifna
تَحلِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHlifuuna
يَحلِفُونَ
de (m) - nutid
Halafuu
حَلَفُوا
de (m) - dåtid
yaHlifuu
يَحلِفُوا
de (m) - subjunktiv
yaHlifuu
يَحلِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHlifna
يَحلِفنَ
de (f) - nutid
Halafna
حَلَفنَ
de (f) - dåtid
yaHlifna
يَحلِفنَ
de (f) - subjunktiv
yaHlifna
يَحلِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
taHlifaani
تَحلِفَانِ
ni två - nutid
Halaftumaa
حَلَفتُمَا
ni två - dåtid
taHlifaa
تَحلِفَا
ni två - subjunktiv
taHlifaa
تَحلِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHlifaani
يَحلِفَانِ
de två (m) - nutid
Halafaa
حَلَفَا
de två (m) - dåtid
yaHlifaa
يَحلِفَا
de två (m) - subjunktiv
yaHlifaa
يَحلِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHlifaani
تَحلِفَانِ
de två (f) - nutid
Halafataa
حَلَفَتَا
de två (f) - dåtid
taHlifaa
تَحلِفَا
de två (f) - subjunktiv
taHlifaa
تَحلِفَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iHlif
إِحلِف
du (m) - imperativ
du (f)
'iHlifii
إِحلِفِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iHlifaa
إِحلِفَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iHlifuu
إِحلِفُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iHlifna
إِحلِفنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.