Böjningsformer av verbet 'att vända sig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aduuru
أَدُورُ
jag - nutid
durtu
دُرتُ
jag - dåtid
'adura
أَدُرَ
jag - subjunktiv
'adur
أَدُر
jag - jussiv
du (m)
taduuru
تَدُورُ
du (m) - nutid
durta
دُرتَ
du (m) - dåtid
tadura
تَدُرَ
du (m) - subjunktiv
tadur
تَدُر
du (m) - jussiv
du (f)
taduuriina
تَدُورِينَ
du (f) - nutid
durti
دُرتِ
du (f) - dåtid
taduurii
تَدُورِي
du (f) - subjunktiv
taduurii
تَدُورِي
du (f) - jussiv
han
yaduuru
يَدُورُ
han - nutid
daara
دَارَ
han - dåtid
yadura
يَدُرَ
han - subjunktiv
yadur
يَدُر
han - jussiv
hon
taduuru
تَدُورُ
hon - nutid
daarat
دَارَت
hon - dåtid
tadura
تَدُرَ
hon - subjunktiv
tadur
تَدُر
hon - jussiv
vi
naduuru
نَدُورُ
vi - nutid
durnaa
دُرنَا
vi - dåtid
nadura
نَدُرَ
vi - subjunktiv
nadur
نَدُر
vi - jussiv
ni (m)
taduuruuna
تَدُورُونَ
ni (m) - nutid
durtum
دُرتُم
ni (m) - dåtid
taduuruu
تَدُورُوا
ni (m) - subjunktiv
taduuruu
تَدُورُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadurna
تَدُرنَ
ni (f) - nutid
durtunna
دُرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadurna
تَدُرنَ
ni (f) - subjunktiv
tadurna
تَدُرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaduuruuna
يَدُورُونَ
de (m) - nutid
daaruu
دَارُوا
de (m) - dåtid
yaduuruu
يَدُورُوا
de (m) - subjunktiv
yaduuruu
يَدُورُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadurna
يَدُرنَ
de (f) - nutid
durna
دُرنَ
de (f) - dåtid
yadurna
يَدُرنَ
de (f) - subjunktiv
yadurna
يَدُرنَ
de (f) - jussiv
ni två
taduuraani
تَدُورَانِ
ni två - nutid
durtumaa
دُرتُمَا
ni två - dåtid
taduraa
تَدُرَا
ni två - subjunktiv
taduraa
تَدُرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaduuraani
يَدُورَانِ
de två (m) - nutid
duraa
دُرَا
de två (m) - dåtid
yaduraa
يَدُرَا
de två (m) - subjunktiv
yaduraa
يَدُرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taduuraani
تَدُورَانِ
de två (f) - nutid
durataa
دُرَتَا
de två (f) - dåtid
taduraa
تَدُرَا
de två (f) - subjunktiv
taduraa
تَدُرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
dur
دُر
du (m) - imperativ
du (f)
duurii
دُورِي
du (f) - imperativ
du (dual)
duuraa
دُورَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
duuruu
دُورُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
durna
دُرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.