Böjningsformer av verbet 'att bli irriterad'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anza3iju
أَنزَعِجُ
jag - nutid
'inza3ajtu
إِنزَعَجتُ
jag - dåtid
'anza3ij
أَنزَعِج
jag - subjunktiv
'anza3ij
أَنزَعِج
jag - jussiv
du (m)
tanza3iju
تَنزَعِجُ
du (m) - nutid
'inza3ajta
إِنزَعَجتَ
du (m) - dåtid
tanza3ij
تَنزَعِج
du (m) - subjunktiv
tanza3ij
تَنزَعِج
du (m) - jussiv
du (f)
tanza3ijiina
تَنزَعِجِينَ
du (f) - nutid
'inza3ajti
إِنزَعَجتِ
du (f) - dåtid
tanza3ijii
تَنزَعِجِي
du (f) - subjunktiv
tanza3ijii
تَنزَعِجِي
du (f) - jussiv
han
yanza3iju
يَنزَعِجُ
han - nutid
'inza3aja
إِنزَعَجَ
han - dåtid
yanza3ij
يَنزَعِج
han - subjunktiv
yanza3ij
يَنزَعِج
han - jussiv
hon
tanza3iju
تَنزَعِجُ
hon - nutid
'inza3ajat
إِنزَعَجَت
hon - dåtid
tanza3ij
تَنزَعِج
hon - subjunktiv
tanza3ij
تَنزَعِج
hon - jussiv
vi
nanza3iju
نَنزَعِجُ
vi - nutid
'inza3ajnaa
إِنزَعَجنَا
vi - dåtid
nanza3ij
نَنزَعِج
vi - subjunktiv
nanza3ij
نَنزَعِج
vi - jussiv
ni (m)
tanza3ijuuna
تَنزَعِجُونَ
ni (m) - nutid
'inza3ajtum
إِنزَعَجتُم
ni (m) - dåtid
tanza3ijuu
تَنزَعِجُوا
ni (m) - subjunktiv
tanza3ijuu
تَنزَعِجُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanza3ijna
تَنزَعِجنَ
ni (f) - nutid
'inza3ajtunna
إِنزَعَجتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanza3ijna
تَنزَعِجنَ
ni (f) - subjunktiv
tanza3ijna
تَنزَعِجنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanza3ijuuna
يَنزَعِجُونَ
de (m) - nutid
'inza3ajuu
إِنزَعَجُوا
de (m) - dåtid
yanza3ijuu
يَنزَعِجُوا
de (m) - subjunktiv
yanza3ijuu
يَنزَعِجُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanza3ijna
يَنزَعِجنَ
de (f) - nutid
'inza3ajna
إِنزَعَجنَ
de (f) - dåtid
yanza3ijna
يَنزَعِجنَ
de (f) - subjunktiv
yanza3ijna
يَنزَعِجنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanza3ijaani
تَنزَعِجَانِ
ni två - nutid
'inza3ajtumaa
إِنزَعَجتُمَا
ni två - dåtid
tanza3ijaa
تَنزَعِجَا
ni två - subjunktiv
tanza3ijaa
تَنزَعِجَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanza3ijaani
يَنزَعِجَانِ
de två (m) - nutid
'inza3ajaa
إِنزَعَجَا
de två (m) - dåtid
yanza3ijaa
يَنزَعِجَا
de två (m) - subjunktiv
yanza3ijaa
يَنزَعِجَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanza3ijaani
تَنزَعِجَانِ
de två (f) - nutid
'inza3ajataa
إِنزَعَجَتَا
de två (f) - dåtid
tanza3ijaa
تَنزَعِجَا
de två (f) - subjunktiv
tanza3ijaa
تَنزَعِجَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.