Böjningsformer av verbet 'att mata'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ulaqqimu
أُلَقِّمُ
jag - nutid
laqqamtu
لَقَّمتُ
jag - dåtid
'ulaqqim
أُلَقِّم
jag - subjunktiv
'ulaqqim
أُلَقِّم
jag - jussiv
du (m)
tulaqqimu
تُلَقِّمُ
du (m) - nutid
laqqamta
لَقَّمتَ
du (m) - dåtid
tulaqqim
تُلَقِّم
du (m) - subjunktiv
tulaqqim
تُلَقِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tulaqqimiina
تُلَقِّمِينَ
du (f) - nutid
laqqamti
لَقَّمتِ
du (f) - dåtid
tulaqqimii
تُلَقِّمِي
du (f) - subjunktiv
tulaqqimii
تُلَقِّمِي
du (f) - jussiv
han
yulaqqimu
يُلَقِّمُ
han - nutid
laqqama
لَقَّمَ
han - dåtid
yulaqqim
يُلَقِّم
han - subjunktiv
yulaqqim
يُلَقِّم
han - jussiv
hon
tulaqqimu
تُلَقِّمُ
hon - nutid
laqqamat
لَقَّمَت
hon - dåtid
tulaqqim
تُلَقِّم
hon - subjunktiv
tulaqqim
تُلَقِّم
hon - jussiv
vi
nulaqqimu
نُلَقِّمُ
vi - nutid
laqqamnaa
لَقَّمنَا
vi - dåtid
nulaqqim
نُلَقِّم
vi - subjunktiv
nulaqqim
نُلَقِّم
vi - jussiv
ni (m)
tulaqqimuuna
تُلَقِّمُونَ
ni (m) - nutid
laqqamtum
لَقَّمتُم
ni (m) - dåtid
tulaqqimuu
تُلَقِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tulaqqimuu
تُلَقِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tulaqqimna
تُلَقِّمنَ
ni (f) - nutid
laqqamtunna
لَقَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tulaqqimna
تُلَقِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tulaqqimna
تُلَقِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yulaqqimuuna
يُلَقِّمُونَ
de (m) - nutid
laqqamuu
لَقَّمُوا
de (m) - dåtid
yulaqqimuu
يُلَقِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yulaqqimuu
يُلَقِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yulaqqimna
يُلَقِّمنَ
de (f) - nutid
laqqamna
لَقَّمنَ
de (f) - dåtid
yulaqqimna
يُلَقِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yulaqqimna
يُلَقِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tulaqqimaani
تُلَقِّمَانِ
ni två - nutid
laqqamtumaa
لَقَّمتُمَا
ni två - dåtid
tulaqqimaa
تُلَقِّمَا
ni två - subjunktiv
tulaqqimaa
تُلَقِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yulaqqimaani
يُلَقِّمَانِ
de två (m) - nutid
laqqamaa
لَقَّمَا
de två (m) - dåtid
yulaqqimaa
يُلَقِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yulaqqimaa
يُلَقِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tulaqqimaani
تُلَقِّمَانِ
de två (f) - nutid
laqqamataa
لَقَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tulaqqimaa
تُلَقِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tulaqqimaa
تُلَقِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.