Böjningsformer av verbet 'att stapla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ukawwimu
أُكَوِّمُ
jag - nutid
kawwamtu
كَوَّمتُ
jag - dåtid
'ukawwim
أُكَوِّم
jag - subjunktiv
'ukawwim
أُكَوِّم
jag - jussiv
du (m)
tukawwimu
تُكَوِّمُ
du (m) - nutid
kawwamta
كَوَّمتَ
du (m) - dåtid
tukawwim
تُكَوِّم
du (m) - subjunktiv
tukawwim
تُكَوِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tukawwimiina
تُكَوِّمِينَ
du (f) - nutid
kawwamti
كَوَّمتِ
du (f) - dåtid
tukawwimii
تُكَوِّمِي
du (f) - subjunktiv
tukawwimii
تُكَوِّمِي
du (f) - jussiv
han
yukawwimu
يُكَوِّمُ
han - nutid
kawwama
كَوَّمَ
han - dåtid
yukawwim
يُكَوِّم
han - subjunktiv
yukawwim
يُكَوِّم
han - jussiv
hon
tukawwimu
تُكَوِّمُ
hon - nutid
kawwamat
كَوَّمَت
hon - dåtid
tukawwim
تُكَوِّم
hon - subjunktiv
tukawwim
تُكَوِّم
hon - jussiv
vi
nukawwimu
نُكَوِّمُ
vi - nutid
kawwamnaa
كَوَّمنَا
vi - dåtid
nukawwim
نُكَوِّم
vi - subjunktiv
nukawwim
نُكَوِّم
vi - jussiv
ni (m)
tukawwimuuna
تُكَوِّمُونَ
ni (m) - nutid
kawwamtum
كَوَّمتُم
ni (m) - dåtid
tukawwimuu
تُكَوِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tukawwimuu
تُكَوِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tukawwimna
تُكَوِّمنَ
ni (f) - nutid
kawwamtunna
كَوَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tukawwimna
تُكَوِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tukawwimna
تُكَوِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yukawwimuuna
يُكَوِّمُونَ
de (m) - nutid
kawwamuu
كَوَّمُوا
de (m) - dåtid
yukawwimuu
يُكَوِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yukawwimuu
يُكَوِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yukawwimna
يُكَوِّمنَ
de (f) - nutid
kawwamna
كَوَّمنَ
de (f) - dåtid
yukawwimna
يُكَوِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yukawwimna
يُكَوِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tukawwimaani
تُكَوِّمَانِ
ni två - nutid
kawwamtumaa
كَوَّمتُمَا
ni två - dåtid
tukawwimaa
تُكَوِّمَا
ni två - subjunktiv
tukawwimaa
تُكَوِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yukawwimaani
يُكَوِّمَانِ
de två (m) - nutid
kawwamaa
كَوَّمَا
de två (m) - dåtid
yukawwimaa
يُكَوِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yukawwimaa
يُكَوِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tukawwimaani
تُكَوِّمَانِ
de två (f) - nutid
kawwamataa
كَوَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tukawwimaa
تُكَوِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tukawwimaa
تُكَوِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.