Böjningsformer av verbet 'att skrika'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ujallibu
أُجَلِّبُ
jag - nutid
jallabtu
جَلَّبتُ
jag - dåtid
'ujallib
أُجَلِّب
jag - subjunktiv
'ujallib
أُجَلِّب
jag - jussiv
du (m)
tujallibu
تُجَلِّبُ
du (m) - nutid
jallabta
جَلَّبتَ
du (m) - dåtid
tujallib
تُجَلِّب
du (m) - subjunktiv
tujallib
تُجَلِّب
du (m) - jussiv
du (f)
tujallibiina
تُجَلِّبِينَ
du (f) - nutid
jallabti
جَلَّبتِ
du (f) - dåtid
tujallibii
تُجَلِّبِي
du (f) - subjunktiv
tujallibii
تُجَلِّبِي
du (f) - jussiv
han
yujallibu
يُجَلِّبُ
han - nutid
jallaba
جَلَّبَ
han - dåtid
yujallib
يُجَلِّب
han - subjunktiv
yujallib
يُجَلِّب
han - jussiv
hon
tujallibu
تُجَلِّبُ
hon - nutid
jallabat
جَلَّبَت
hon - dåtid
tujallib
تُجَلِّب
hon - subjunktiv
tujallib
تُجَلِّب
hon - jussiv
vi
nujallibu
نُجَلِّبُ
vi - nutid
jallabnaa
جَلَّبنَا
vi - dåtid
nujallib
نُجَلِّب
vi - subjunktiv
nujallib
نُجَلِّب
vi - jussiv
ni (m)
tujallibuuna
تُجَلِّبُونَ
ni (m) - nutid
jallabtum
جَلَّبتُم
ni (m) - dåtid
tujallibuu
تُجَلِّبُوا
ni (m) - subjunktiv
tujallibuu
تُجَلِّبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tujallibna
تُجَلِّبنَ
ni (f) - nutid
jallabtunna
جَلَّبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tujallibna
تُجَلِّبنَ
ni (f) - subjunktiv
tujallibna
تُجَلِّبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yujallibuuna
يُجَلِّبُونَ
de (m) - nutid
jallabuu
جَلَّبُوا
de (m) - dåtid
yujallibuu
يُجَلِّبُوا
de (m) - subjunktiv
yujallibuu
يُجَلِّبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yujallibna
يُجَلِّبنَ
de (f) - nutid
jallabna
جَلَّبنَ
de (f) - dåtid
yujallibna
يُجَلِّبنَ
de (f) - subjunktiv
yujallibna
يُجَلِّبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tujallibaani
تُجَلِّبَانِ
ni två - nutid
jallabtumaa
جَلَّبتُمَا
ni två - dåtid
tujallibaa
تُجَلِّبَا
ni två - subjunktiv
tujallibaa
تُجَلِّبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yujallibaani
يُجَلِّبَانِ
de två (m) - nutid
jallabaa
جَلَّبَا
de två (m) - dåtid
yujallibaa
يُجَلِّبَا
de två (m) - subjunktiv
yujallibaa
يُجَلِّبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tujallibaani
تُجَلِّبَانِ
de två (f) - nutid
jallabataa
جَلَّبَتَا
de två (f) - dåtid
tujallibaa
تُجَلِّبَا
de två (f) - subjunktiv
tujallibaa
تُجَلِّبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.