Böjningsformer av verbet 'att Ã¥stadkomma'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aj3alu
أَجعَلُ
jag - nutid
ja3altu
جَعَلتُ
jag - dåtid
'aj3ala
أَجعَلَ
jag - subjunktiv
'aj3al
أَجعَل
jag - jussiv
du (m)
taj3alu
تَجعَلُ
du (m) - nutid
ja3alta
جَعَلتَ
du (m) - dåtid
taj3ala
تَجعَلَ
du (m) - subjunktiv
taj3al
تَجعَل
du (m) - jussiv
du (f)
taj3aliina
تَجعَلِينَ
du (f) - nutid
ja3alti
جَعَلتِ
du (f) - dåtid
taj3alii
تَجعَلِي
du (f) - subjunktiv
taj3alii
تَجعَلِي
du (f) - jussiv
han
yaj3alu
يَجعَلُ
han - nutid
ja3ala
جَعَلَ
han - dåtid
yaj3ala
يَجعَلَ
han - subjunktiv
yaj3al
يَجعَل
han - jussiv
hon
taj3alu
تَجعَلُ
hon - nutid
ja3alat
جَعَلَت
hon - dåtid
taj3ala
تَجعَلَ
hon - subjunktiv
taj3al
تَجعَل
hon - jussiv
vi
naj3alu
نَجعَلُ
vi - nutid
ja3alnaa
جَعَلنَا
vi - dåtid
naj3ala
نَجعَلَ
vi - subjunktiv
naj3al
نَجعَل
vi - jussiv
ni (m)
taj3aluuna
تَجعَلُونَ
ni (m) - nutid
ja3altum
جَعَلتُم
ni (m) - dåtid
taj3aluu
تَجعَلُوا
ni (m) - subjunktiv
taj3aluu
تَجعَلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taj3alna
تَجعَلنَ
ni (f) - nutid
ja3altunna
جَعَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
taj3alna
تَجعَلنَ
ni (f) - subjunktiv
taj3alna
تَجعَلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaj3aluuna
يَجعَلُونَ
de (m) - nutid
ja3aluu
جَعَلُوا
de (m) - dåtid
yaj3aluu
يَجعَلُوا
de (m) - subjunktiv
yaj3aluu
يَجعَلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaj3alna
يَجعَلنَ
de (f) - nutid
ja3alna
جَعَلنَ
de (f) - dåtid
yaj3alna
يَجعَلنَ
de (f) - subjunktiv
yaj3alna
يَجعَلنَ
de (f) - jussiv
ni två
taj3alaani
تَجعَلَانِ
ni två - nutid
ja3altumaa
جَعَلتُمَا
ni två - dåtid
taj3alaa
تَجعَلَا
ni två - subjunktiv
taj3alaa
تَجعَلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaj3alaani
يَجعَلَانِ
de två (m) - nutid
ja3alaa
جَعَلَا
de två (m) - dåtid
yaj3alaa
يَجعَلَا
de två (m) - subjunktiv
yaj3alaa
يَجعَلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taj3alaani
تَجعَلَانِ
de två (f) - nutid
ja3alataa
جَعَلَتَا
de två (f) - dåtid
taj3alaa
تَجعَلَا
de två (f) - subjunktiv
taj3alaa
تَجعَلَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ij3al
إِجعَل
du (m) - imperativ
du (f)
'ij3alii
إِجعَلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ij3alaa
إِجعَلَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ij3aluu
إِجعَلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ij3alna
إِجعَلنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.