Böjningsformer av verbet 'att räkna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3uddu
أَعُدُّ
jag - nutid
3adadtu
عَدَدتُ
jag - dåtid
'a3udda
أَعُدَّ
jag - subjunktiv
'a3udda
أَعُدَّ
jag - jussiv
du (m)
ta3uddu
تَعُدُّ
du (m) - nutid
3adadta
عَدَدتَ
du (m) - dåtid
ta3udda
تَعُدَّ
du (m) - subjunktiv
ta3udda
تَعُدَّ
du (m) - jussiv
du (f)
ta3uddiina
تَعُدِّينَ
du (f) - nutid
3adadti
عَدَدتِ
du (f) - dåtid
ta3uddii
تَعُدِّي
du (f) - subjunktiv
ta3uddii
تَعُدِّي
du (f) - jussiv
han
ya3uddu
يَعُدُّ
han - nutid
3adda
عَدَّ
han - dåtid
ya3udda
يَعُدَّ
han - subjunktiv
ya3udda
يَعُدَّ
han - jussiv
hon
ta3uddu
تَعُدُّ
hon - nutid
3addat
عَدَّت
hon - dåtid
ta3udda
تَعُدَّ
hon - subjunktiv
ta3udda
تَعُدَّ
hon - jussiv
vi
na3uddu
نَعُدُّ
vi - nutid
3adadnaa
عَدَدنَا
vi - dåtid
na3udda
نَعُدَّ
vi - subjunktiv
na3udda
نَعُدَّ
vi - jussiv
ni (m)
ta3udduuna
تَعُدُّونَ
ni (m) - nutid
3adadtum
عَدَدتُم
ni (m) - dåtid
ta3udduu
تَعُدُّوا
ni (m) - subjunktiv
ta3udduu
تَعُدُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3dudna
تَعدُدنَ
ni (f) - nutid
3adadtunna
عَدَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3dudna
تَعدُدنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3dudna
تَعدُدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3udduuna
يَعُدُّونَ
de (m) - nutid
3adduu
عَدُّوا
de (m) - dåtid
ya3udduu
يَعُدُّوا
de (m) - subjunktiv
ya3udduu
يَعُدُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3dudna
يَعدُدنَ
de (f) - nutid
3adadna
عَدَدنَ
de (f) - dåtid
ya3dudna
يَعدُدنَ
de (f) - subjunktiv
ya3dudna
يَعدُدنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3uddaani
تَعُدَّانِ
ni två - nutid
3adadtumaa
عَدَدتُمَا
ni två - dåtid
ta3uddaa
تَعُدَّا
ni två - subjunktiv
ta3uddaa
تَعُدَّا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3uddaani
يَعُدَّانِ
de två (m) - nutid
3adadaa
عَدَدَا
de två (m) - dåtid
ya3uddaa
يَعُدَّا
de två (m) - subjunktiv
ya3uddaa
يَعُدَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3uddaani
تَعُدَّانِ
de två (f) - nutid
3adadataa
عَدَدَتَا
de två (f) - dåtid
ta3uddaa
تَعُدَّا
de två (f) - subjunktiv
ta3uddaa
تَعُدَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
3udda
عُدَّ
du (m) - imperativ
du (f)
3uddii
عُدِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
3uddaa
عُدَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
3udduu
عُدُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'u3dudna
أُعدُدنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.