Böjningsformer av verbet 'att tvinga'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ujbiru
أُجبِرُ
jag - nutid
'ajbartu
أَجبَرتُ
jag - dåtid
'ujbir
أُجبِر
jag - subjunktiv
'ujbir
أُجبِر
jag - jussiv
du (m)
tujbiru
تُجبِرُ
du (m) - nutid
'ajbarta
أَجبَرتَ
du (m) - dåtid
tujbir
تُجبِر
du (m) - subjunktiv
tujbir
تُجبِر
du (m) - jussiv
du (f)
tujbiriina
تُجبِرِينَ
du (f) - nutid
'ajbarti
أَجبَرتِ
du (f) - dåtid
tujbirii
تُجبِرِي
du (f) - subjunktiv
tujbirii
تُجبِرِي
du (f) - jussiv
han
yujbiru
يُجبِرُ
han - nutid
'ajbara
أَجبَرَ
han - dåtid
yujbir
يُجبِر
han - subjunktiv
yujbir
يُجبِر
han - jussiv
hon
tujbiru
تُجبِرُ
hon - nutid
'ajbarat
أَجبَرَت
hon - dåtid
tujbir
تُجبِر
hon - subjunktiv
tujbir
تُجبِر
hon - jussiv
vi
nujbiru
نُجبِرُ
vi - nutid
'ajbarnaa
أَجبَرنَا
vi - dåtid
nujbir
نُجبِر
vi - subjunktiv
nujbir
نُجبِر
vi - jussiv
ni (m)
tujbiruuna
تُجبِرُونَ
ni (m) - nutid
'ajbartum
أَجبَرتُم
ni (m) - dåtid
tujbiruu
تُجبِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tujbiruu
تُجبِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tujbirna
تُجبِرنَ
ni (f) - nutid
'ajbartunna
أَجبَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tujbirna
تُجبِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tujbirna
تُجبِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yujbiruuna
يُجبِرُونَ
de (m) - nutid
'ajbaruu
أَجبَرُوا
de (m) - dåtid
yujbiruu
يُجبِرُوا
de (m) - subjunktiv
yujbiruu
يُجبِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yujbirna
يُجبِرنَ
de (f) - nutid
'ajbarna
أَجبَرنَ
de (f) - dåtid
yujbirna
يُجبِرنَ
de (f) - subjunktiv
yujbirna
يُجبِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tujbiraani
تُجبِرَانِ
ni två - nutid
'ajbartumaa
أَجبَرتُمَا
ni två - dåtid
tujbiraa
تُجبِرَا
ni två - subjunktiv
tujbiraa
تُجبِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yujbiraani
يُجبِرَانِ
de två (m) - nutid
'ajbaraa
أَجبَرَا
de två (m) - dåtid
yujbiraa
يُجبِرَا
de två (m) - subjunktiv
yujbiraa
يُجبِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tujbiraani
تُجبِرَانِ
de två (f) - nutid
'ajbarataa
أَجبَرَتَا
de två (f) - dåtid
tujbiraa
تُجبِرَا
de två (f) - subjunktiv
tujbiraa
تُجبِرَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.