Böjningsformer av verbet 'att fylla, tillfredsställa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ushbi3u
أُشبِعُ
jag - nutid
'ashba3tu
أَشبَعتُ
jag - dåtid
'ushbi3
أُشبِع
jag - subjunktiv
'ushbi3
أُشبِع
jag - jussiv
du (m)
tushbi3u
تُشبِعُ
du (m) - nutid
'ashba3ta
أَشبَعتَ
du (m) - dåtid
tushbi3
تُشبِع
du (m) - subjunktiv
tushbi3
تُشبِع
du (m) - jussiv
du (f)
tushbi3iina
تُشبِعِينَ
du (f) - nutid
'ashba3ti
أَشبَعتِ
du (f) - dåtid
tushbi3ii
تُشبِعِي
du (f) - subjunktiv
tushbi3ii
تُشبِعِي
du (f) - jussiv
han
yushbi3u
يُشبِعُ
han - nutid
'ashba3a
أَشبَعَ
han - dåtid
yushbi3
يُشبِع
han - subjunktiv
yushbi3
يُشبِع
han - jussiv
hon
tushbi3u
تُشبِعُ
hon - nutid
'ashba3at
أَشبَعَت
hon - dåtid
tushbi3
تُشبِع
hon - subjunktiv
tushbi3
تُشبِع
hon - jussiv
vi
nushbi3u
نُشبِعُ
vi - nutid
'ashba3naa
أَشبَعنَا
vi - dåtid
nushbi3
نُشبِع
vi - subjunktiv
nushbi3
نُشبِع
vi - jussiv
ni (m)
tushbi3uuna
تُشبِعُونَ
ni (m) - nutid
'ashba3tum
أَشبَعتُم
ni (m) - dåtid
tushbi3uu
تُشبِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tushbi3uu
تُشبِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tushbi3na
تُشبِعنَ
ni (f) - nutid
'ashba3tunna
أَشبَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tushbi3na
تُشبِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tushbi3na
تُشبِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yushbi3uuna
يُشبِعُونَ
de (m) - nutid
'ashba3uu
أَشبَعُوا
de (m) - dåtid
yushbi3uu
يُشبِعُوا
de (m) - subjunktiv
yushbi3uu
يُشبِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yushbi3na
يُشبِعنَ
de (f) - nutid
'ashba3na
أَشبَعنَ
de (f) - dåtid
yushbi3na
يُشبِعنَ
de (f) - subjunktiv
yushbi3na
يُشبِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tushbi3aani
تُشبِعَانِ
ni två - nutid
'ashba3tumaa
أَشبَعتُمَا
ni två - dåtid
tushbi3aa
تُشبِعَا
ni två - subjunktiv
tushbi3aa
تُشبِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yushbi3aani
يُشبِعَانِ
de två (m) - nutid
'ashba3aa
أَشبَعَا
de två (m) - dåtid
yushbi3aa
يُشبِعَا
de två (m) - subjunktiv
yushbi3aa
يُشبِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tushbi3aani
تُشبِعَانِ
de två (f) - nutid
'ashba3ataa
أَشبَعَتَا
de två (f) - dåtid
tushbi3aa
تُشبِعَا
de två (f) - subjunktiv
tushbi3aa
تُشبِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.