Böjningsformer av verbet 'att vara sur'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHmuDu
أَحمُضُ
jag - nutid
HamuDtu
حَمُضتُ
jag - dåtid
'aHmuDa
أَحمُضَ
jag - subjunktiv
'aHmuD
أَحمُض
jag - jussiv
du (m)
taHmuDu
تَحمُضُ
du (m) - nutid
HamuDta
حَمُضتَ
du (m) - dåtid
taHmuDa
تَحمُضَ
du (m) - subjunktiv
taHmuD
تَحمُض
du (m) - jussiv
du (f)
taHmuDiina
تَحمُضِينَ
du (f) - nutid
HamuDti
حَمُضتِ
du (f) - dåtid
taHmuDii
تَحمُضِي
du (f) - subjunktiv
taHmuDii
تَحمُضِي
du (f) - jussiv
han
yaHmuDu
يَحمُضُ
han - nutid
HamuDa
حَمُضَ
han - dåtid
yaHmuDa
يَحمُضَ
han - subjunktiv
yaHmuD
يَحمُض
han - jussiv
hon
taHmuDu
تَحمُضُ
hon - nutid
HamuDat
حَمُضَت
hon - dåtid
taHmuDa
تَحمُضَ
hon - subjunktiv
taHmuD
تَحمُض
hon - jussiv
vi
naHmuDu
نَحمُضُ
vi - nutid
HamuDnaa
حَمُضنَا
vi - dåtid
naHmuDa
نَحمُضَ
vi - subjunktiv
naHmuD
نَحمُض
vi - jussiv
ni (m)
taHmuDuuna
تَحمُضُونَ
ni (m) - nutid
HamuDtum
حَمُضتُم
ni (m) - dåtid
taHmuDuu
تَحمُضُوا
ni (m) - subjunktiv
taHmuDuu
تَحمُضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHmuDna
تَحمُضنَ
ni (f) - nutid
HamuDtunna
حَمُضتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHmuDna
تَحمُضنَ
ni (f) - subjunktiv
taHmuDna
تَحمُضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHmuDuuna
يَحمُضُونَ
de (m) - nutid
HamuDuu
حَمُضُوا
de (m) - dåtid
yaHmuDuu
يَحمُضُوا
de (m) - subjunktiv
yaHmuDuu
يَحمُضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHmuDna
يَحمُضنَ
de (f) - nutid
HamuDna
حَمُضنَ
de (f) - dåtid
yaHmuDna
يَحمُضنَ
de (f) - subjunktiv
yaHmuDna
يَحمُضنَ
de (f) - jussiv
ni två
taHmuDaani
تَحمُضَانِ
ni två - nutid
HamuDtumaa
حَمُضتُمَا
ni två - dåtid
taHmuDaa
تَحمُضَا
ni två - subjunktiv
taHmuDaa
تَحمُضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHmuDaani
يَحمُضَانِ
de två (m) - nutid
HamuDaa
حَمُضَا
de två (m) - dåtid
yaHmuDaa
يَحمُضَا
de två (m) - subjunktiv
yaHmuDaa
يَحمُضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHmuDaani
تَحمُضَانِ
de två (f) - nutid
HamuDataa
حَمُضَتَا
de två (f) - dåtid
taHmuDaa
تَحمُضَا
de två (f) - subjunktiv
taHmuDaa
تَحمُضَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uHmuD
أُحمُض
du (m) - imperativ
du (f)
'uHmuDii
أُحمُضِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uHmuDaa
أُحمُضَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uHmuDuu
أُحمُضُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uHmuDna
أُحمُضنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.