Böjningsformer av verbet 'att dyka upp'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aluuHu
أَلُوحُ
jag - nutid
luHtu
لُحتُ
jag - dåtid
'aluHa
أَلُحَ
jag - subjunktiv
'aluH
أَلُح
jag - jussiv
du (m)
taluuHu
تَلُوحُ
du (m) - nutid
luHta
لُحتَ
du (m) - dåtid
taluHa
تَلُحَ
du (m) - subjunktiv
taluH
تَلُح
du (m) - jussiv
du (f)
taluuHiina
تَلُوحِينَ
du (f) - nutid
luHti
لُحتِ
du (f) - dåtid
taluuHii
تَلُوحِي
du (f) - subjunktiv
taluuHii
تَلُوحِي
du (f) - jussiv
han
yaluuHu
يَلُوحُ
han - nutid
laaHa
لَاحَ
han - dåtid
yaluHa
يَلُحَ
han - subjunktiv
yaluH
يَلُح
han - jussiv
hon
taluuHu
تَلُوحُ
hon - nutid
laaHat
لَاحَت
hon - dåtid
taluHa
تَلُحَ
hon - subjunktiv
taluH
تَلُح
hon - jussiv
vi
naluuHu
نَلُوحُ
vi - nutid
luHnaa
لُحنَا
vi - dåtid
naluHa
نَلُحَ
vi - subjunktiv
naluH
نَلُح
vi - jussiv
ni (m)
taluuHuuna
تَلُوحُونَ
ni (m) - nutid
luHtum
لُحتُم
ni (m) - dåtid
taluuHuu
تَلُوحُوا
ni (m) - subjunktiv
taluuHuu
تَلُوحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taluHna
تَلُحنَ
ni (f) - nutid
luHtunna
لُحتُنَّ
ni (f) - dåtid
taluHna
تَلُحنَ
ni (f) - subjunktiv
taluHna
تَلُحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaluuHuuna
يَلُوحُونَ
de (m) - nutid
laaHuu
لَاحُوا
de (m) - dåtid
yaluuHuu
يَلُوحُوا
de (m) - subjunktiv
yaluuHuu
يَلُوحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaluHna
يَلُحنَ
de (f) - nutid
luHna
لُحنَ
de (f) - dåtid
yaluHna
يَلُحنَ
de (f) - subjunktiv
yaluHna
يَلُحنَ
de (f) - jussiv
ni två
taluuHaani
تَلُوحَانِ
ni två - nutid
luHtumaa
لُحتُمَا
ni två - dåtid
taluHaa
تَلُحَا
ni två - subjunktiv
taluHaa
تَلُحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaluuHaani
يَلُوحَانِ
de två (m) - nutid
luHaa
لُحَا
de två (m) - dåtid
yaluHaa
يَلُحَا
de två (m) - subjunktiv
yaluHaa
يَلُحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taluuHaani
تَلُوحَانِ
de två (f) - nutid
luHataa
لُحَتَا
de två (f) - dåtid
taluHaa
تَلُحَا
de två (f) - subjunktiv
taluHaa
تَلُحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
luH
لُح
du (m) - imperativ
du (f)
luuHii
لُوحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
luuHaa
لُوحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
luuHuu
لُوحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
luHna
لُحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.