Böjningsformer av verbet 'att kontakta, ringa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ukhaabiru
أُخَابِرُ
jag - nutid
khaabartu
خَابَرتُ
jag - dåtid
'ukhaabir
أُخَابِر
jag - subjunktiv
'ukhaabir
أُخَابِر
jag - jussiv
du (m)
tukhaabiru
تُخَابِرُ
du (m) - nutid
khaabarta
خَابَرتَ
du (m) - dåtid
tukhaabir
تُخَابِر
du (m) - subjunktiv
tukhaabir
تُخَابِر
du (m) - jussiv
du (f)
tukhaabiriina
تُخَابِرِينَ
du (f) - nutid
khaabarti
خَابَرتِ
du (f) - dåtid
tukhaabirii
تُخَابِرِي
du (f) - subjunktiv
tukhaabirii
تُخَابِرِي
du (f) - jussiv
han
yukhaabiru
يُخَابِرُ
han - nutid
khaabara
خَابَرَ
han - dåtid
yukhaabir
يُخَابِر
han - subjunktiv
yukhaabir
يُخَابِر
han - jussiv
hon
tukhaabiru
تُخَابِرُ
hon - nutid
khaabarat
خَابَرَت
hon - dåtid
tukhaabir
تُخَابِر
hon - subjunktiv
tukhaabir
تُخَابِر
hon - jussiv
vi
nukhaabiru
نُخَابِرُ
vi - nutid
khaabarnaa
خَابَرنَا
vi - dåtid
nukhaabir
نُخَابِر
vi - subjunktiv
nukhaabir
نُخَابِر
vi - jussiv
ni (m)
tukhaabiruuna
تُخَابِرُونَ
ni (m) - nutid
khaabartum
خَابَرتُم
ni (m) - dåtid
tukhaabiruu
تُخَابِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tukhaabiruu
تُخَابِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tukhaabirna
تُخَابِرنَ
ni (f) - nutid
khaabartunna
خَابَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tukhaabirna
تُخَابِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tukhaabirna
تُخَابِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yukhaabiruuna
يُخَابِرُونَ
de (m) - nutid
khaabaruu
خَابَرُوا
de (m) - dåtid
yukhaabiruu
يُخَابِرُوا
de (m) - subjunktiv
yukhaabiruu
يُخَابِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yukhaabirna
يُخَابِرنَ
de (f) - nutid
khaabarna
خَابَرنَ
de (f) - dåtid
yukhaabirna
يُخَابِرنَ
de (f) - subjunktiv
yukhaabirna
يُخَابِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tukhaabiraani
تُخَابِرَانِ
ni två - nutid
khaabartumaa
خَابَرتُمَا
ni två - dåtid
tukhaabiraa
تُخَابِرَا
ni två - subjunktiv
tukhaabiraa
تُخَابِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yukhaabiraani
يُخَابِرَانِ
de två (m) - nutid
khaabaraa
خَابَرَا
de två (m) - dåtid
yukhaabiraa
يُخَابِرَا
de två (m) - subjunktiv
yukhaabiraa
يُخَابِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tukhaabiraani
تُخَابِرَانِ
de två (f) - nutid
khaabarataa
خَابَرَتَا
de två (f) - dåtid
tukhaabiraa
تُخَابِرَا
de två (f) - subjunktiv
tukhaabiraa
تُخَابِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.