Böjningsformer av verbet 'att göra bot, Ã¥ngra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'atuubu
أَتُوبُ
jag - nutid
tubtu
تُبتُ
jag - dåtid
'atuba
أَتُبَ
jag - subjunktiv
'atub
أَتُب
jag - jussiv
du (m)
tatuubu
تَتُوبُ
du (m) - nutid
tubta
تُبتَ
du (m) - dåtid
tatuba
تَتُبَ
du (m) - subjunktiv
tatub
تَتُب
du (m) - jussiv
du (f)
tatuubiina
تَتُوبِينَ
du (f) - nutid
tubti
تُبتِ
du (f) - dåtid
tatuubii
تَتُوبِي
du (f) - subjunktiv
tatuubii
تَتُوبِي
du (f) - jussiv
han
yatuubu
يَتُوبُ
han - nutid
taaba
تَابَ
han - dåtid
yatuba
يَتُبَ
han - subjunktiv
yatub
يَتُب
han - jussiv
hon
tatuubu
تَتُوبُ
hon - nutid
taabat
تَابَت
hon - dåtid
tatuba
تَتُبَ
hon - subjunktiv
tatub
تَتُب
hon - jussiv
vi
natuubu
نَتُوبُ
vi - nutid
tubnaa
تُبنَا
vi - dåtid
natuba
نَتُبَ
vi - subjunktiv
natub
نَتُب
vi - jussiv
ni (m)
tatuubuuna
تَتُوبُونَ
ni (m) - nutid
tubtum
تُبتُم
ni (m) - dåtid
tatuubuu
تَتُوبُوا
ni (m) - subjunktiv
tatuubuu
تَتُوبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tatubna
تَتُبنَ
ni (f) - nutid
tubtunna
تُبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tatubna
تَتُبنَ
ni (f) - subjunktiv
tatubna
تَتُبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yatuubuuna
يَتُوبُونَ
de (m) - nutid
taabuu
تَابُوا
de (m) - dåtid
yatuubuu
يَتُوبُوا
de (m) - subjunktiv
yatuubuu
يَتُوبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yatubna
يَتُبنَ
de (f) - nutid
tubna
تُبنَ
de (f) - dåtid
yatubna
يَتُبنَ
de (f) - subjunktiv
yatubna
يَتُبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tatuubaani
تَتُوبَانِ
ni två - nutid
tubtumaa
تُبتُمَا
ni två - dåtid
tatubaa
تَتُبَا
ni två - subjunktiv
tatubaa
تَتُبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yatuubaani
يَتُوبَانِ
de två (m) - nutid
tubaa
تُبَا
de två (m) - dåtid
yatubaa
يَتُبَا
de två (m) - subjunktiv
yatubaa
يَتُبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tatuubaani
تَتُوبَانِ
de två (f) - nutid
tubataa
تُبَتَا
de två (f) - dåtid
tatubaa
تَتُبَا
de två (f) - subjunktiv
tatubaa
تَتُبَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
tub
تُب
du (m) - imperativ
du (f)
tuubii
تُوبِي
du (f) - imperativ
du (dual)
tuubaa
تُوبَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
tuubuu
تُوبُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
tubna
تُبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.