Böjningsformer av verbet 'att vara arg'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHnaqu
أَحنَقُ
jag - nutid
Haniqtu
حَنِقتُ
jag - dåtid
'aHnaqa
أَحنَقَ
jag - subjunktiv
'aHnaq
أَحنَق
jag - jussiv
du (m)
taHnaqu
تَحنَقُ
du (m) - nutid
Haniqta
حَنِقتَ
du (m) - dåtid
taHnaqa
تَحنَقَ
du (m) - subjunktiv
taHnaq
تَحنَق
du (m) - jussiv
du (f)
taHnaqiina
تَحنَقِينَ
du (f) - nutid
Haniqti
حَنِقتِ
du (f) - dåtid
taHnaqii
تَحنَقِي
du (f) - subjunktiv
taHnaqii
تَحنَقِي
du (f) - jussiv
han
yaHnaqu
يَحنَقُ
han - nutid
Haniqa
حَنِقَ
han - dåtid
yaHnaqa
يَحنَقَ
han - subjunktiv
yaHnaq
يَحنَق
han - jussiv
hon
taHnaqu
تَحنَقُ
hon - nutid
Haniqat
حَنِقَت
hon - dåtid
taHnaqa
تَحنَقَ
hon - subjunktiv
taHnaq
تَحنَق
hon - jussiv
vi
naHnaqu
نَحنَقُ
vi - nutid
Haniqnaa
حَنِقنَا
vi - dåtid
naHnaqa
نَحنَقَ
vi - subjunktiv
naHnaq
نَحنَق
vi - jussiv
ni (m)
taHnaquuna
تَحنَقُونَ
ni (m) - nutid
Haniqtum
حَنِقتُم
ni (m) - dåtid
taHnaquu
تَحنَقُوا
ni (m) - subjunktiv
taHnaquu
تَحنَقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHnaqna
تَحنَقنَ
ni (f) - nutid
Haniqtunna
حَنِقتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHnaqna
تَحنَقنَ
ni (f) - subjunktiv
taHnaqna
تَحنَقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHnaquuna
يَحنَقُونَ
de (m) - nutid
Haniquu
حَنِقُوا
de (m) - dåtid
yaHnaquu
يَحنَقُوا
de (m) - subjunktiv
yaHnaquu
يَحنَقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHnaqna
يَحنَقنَ
de (f) - nutid
Haniqna
حَنِقنَ
de (f) - dåtid
yaHnaqna
يَحنَقنَ
de (f) - subjunktiv
yaHnaqna
يَحنَقنَ
de (f) - jussiv
ni två
taHnaqaani
تَحنَقَانِ
ni två - nutid
Haniqtumaa
حَنِقتُمَا
ni två - dåtid
taHnaqaa
تَحنَقَا
ni två - subjunktiv
taHnaqaa
تَحنَقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHnaqaani
يَحنَقَانِ
de två (m) - nutid
Haniqaa
حَنِقَا
de två (m) - dåtid
yaHnaqaa
يَحنَقَا
de två (m) - subjunktiv
yaHnaqaa
يَحنَقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHnaqaani
تَحنَقَانِ
de två (f) - nutid
Haniqataa
حَنِقَتَا
de två (f) - dåtid
taHnaqaa
تَحنَقَا
de två (f) - subjunktiv
taHnaqaa
تَحنَقَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iHnaq
إِحنَق
du (m) - imperativ
du (f)
'iHnaqii
إِحنَقِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iHnaqaa
إِحنَقَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iHnaquu
إِحنَقُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iHnaqna
إِحنَقنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.