Böjningsformer av verbet 'att sova'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anaamu
أَنَامُ
jag - nutid
nimtu
نِمتُ
jag - dåtid
'anama
أَنَمَ
jag - subjunktiv
'anam
أَنَم
jag - jussiv
du (m)
tanaamu
تَنَامُ
du (m) - nutid
nimta
نِمتَ
du (m) - dåtid
tanama
تَنَمَ
du (m) - subjunktiv
tanam
تَنَم
du (m) - jussiv
du (f)
tanaamiina
تَنَامِينَ
du (f) - nutid
nimti
نِمتِ
du (f) - dåtid
tanaamii
تَنَامِي
du (f) - subjunktiv
tanaamii
تَنَامِي
du (f) - jussiv
han
yanaamu
يَنَامُ
han - nutid
naama
نَامَ
han - dåtid
yanama
يَنَمَ
han - subjunktiv
yanam
يَنَم
han - jussiv
hon
tanaamu
تَنَامُ
hon - nutid
naamat
نَامَت
hon - dåtid
tanama
تَنَمَ
hon - subjunktiv
tanam
تَنَم
hon - jussiv
vi
nanaamu
نَنَامُ
vi - nutid
nimnaa
نِمنَا
vi - dåtid
nanama
نَنَمَ
vi - subjunktiv
nanam
نَنَم
vi - jussiv
ni (m)
tanaamuuna
تَنَامُونَ
ni (m) - nutid
nimtum
نِمتُم
ni (m) - dåtid
tanaamuu
تَنَامُوا
ni (m) - subjunktiv
tanaamuu
تَنَامُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanamna
تَنَمنَ
ni (f) - nutid
nimtunna
نِمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanamna
تَنَمنَ
ni (f) - subjunktiv
tanamna
تَنَمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanaamuuna
يَنَامُونَ
de (m) - nutid
naamuu
نَامُوا
de (m) - dåtid
yanaamuu
يَنَامُوا
de (m) - subjunktiv
yanaamuu
يَنَامُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanamna
يَنَمنَ
de (f) - nutid
nimna
نِمنَ
de (f) - dåtid
yanamna
يَنَمنَ
de (f) - subjunktiv
yanamna
يَنَمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanaamaani
تَنَامَانِ
ni två - nutid
nimtumaa
نِمتُمَا
ni två - dåtid
tanamaa
تَنَمَا
ni två - subjunktiv
tanamaa
تَنَمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanaamaani
يَنَامَانِ
de två (m) - nutid
nimaa
نِمَا
de två (m) - dåtid
yanamaa
يَنَمَا
de två (m) - subjunktiv
yanamaa
يَنَمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanaamaani
تَنَامَانِ
de två (f) - nutid
nimataa
نِمَتَا
de två (f) - dåtid
tanamaa
تَنَمَا
de två (f) - subjunktiv
tanamaa
تَنَمَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
nam
نَم
du (m) - imperativ
du (f)
naamii
نَامِي
du (f) - imperativ
du (dual)
naamaa
نَامَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
naamuu
نَامُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
namna
نَمنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.