Böjningsformer av verbet 'att simma'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'asbaHu
أَسبَحُ
jag - nutid
sabaHtu
سَبَحتُ
jag - dåtid
'asbaHa
أَسبَحَ
jag - subjunktiv
'asbaH
أَسبَح
jag - jussiv
du (m)
tasbaHu
تَسبَحُ
du (m) - nutid
sabaHta
سَبَحتَ
du (m) - dåtid
tasbaHa
تَسبَحَ
du (m) - subjunktiv
tasbaH
تَسبَح
du (m) - jussiv
du (f)
tasbaHiina
تَسبَحِينَ
du (f) - nutid
sabaHti
سَبَحتِ
du (f) - dåtid
tasbaHii
تَسبَحِي
du (f) - subjunktiv
tasbaHii
تَسبَحِي
du (f) - jussiv
han
yasbaHu
يَسبَحُ
han - nutid
sabaHa
سَبَحَ
han - dåtid
yasbaHa
يَسبَحَ
han - subjunktiv
yasbaH
يَسبَح
han - jussiv
hon
tasbaHu
تَسبَحُ
hon - nutid
sabaHat
سَبَحَت
hon - dåtid
tasbaHa
تَسبَحَ
hon - subjunktiv
tasbaH
تَسبَح
hon - jussiv
vi
nasbaHu
نَسبَحُ
vi - nutid
sabaHnaa
سَبَحنَا
vi - dåtid
nasbaHa
نَسبَحَ
vi - subjunktiv
nasbaH
نَسبَح
vi - jussiv
ni (m)
tasbaHuuna
تَسبَحُونَ
ni (m) - nutid
sabaHtum
سَبَحتُم
ni (m) - dåtid
tasbaHuu
تَسبَحُوا
ni (m) - subjunktiv
tasbaHuu
تَسبَحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tasbaHna
تَسبَحنَ
ni (f) - nutid
sabaHtunna
سَبَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tasbaHna
تَسبَحنَ
ni (f) - subjunktiv
tasbaHna
تَسبَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yasbaHuuna
يَسبَحُونَ
de (m) - nutid
sabaHuu
سَبَحُوا
de (m) - dåtid
yasbaHuu
يَسبَحُوا
de (m) - subjunktiv
yasbaHuu
يَسبَحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yasbaHna
يَسبَحنَ
de (f) - nutid
sabaHna
سَبَحنَ
de (f) - dåtid
yasbaHna
يَسبَحنَ
de (f) - subjunktiv
yasbaHna
يَسبَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tasbaHaani
تَسبَحَانِ
ni två - nutid
sabaHtumaa
سَبَحتُمَا
ni två - dåtid
tasbaHaa
تَسبَحَا
ni två - subjunktiv
tasbaHaa
تَسبَحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yasbaHaani
يَسبَحَانِ
de två (m) - nutid
sabaHaa
سَبَحَا
de två (m) - dåtid
yasbaHaa
يَسبَحَا
de två (m) - subjunktiv
yasbaHaa
يَسبَحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tasbaHaani
تَسبَحَانِ
de två (f) - nutid
sabaHataa
سَبَحَتَا
de två (f) - dåtid
tasbaHaa
تَسبَحَا
de två (f) - subjunktiv
tasbaHaa
تَسبَحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'isbaH
إِسبَح
du (m) - imperativ
du (f)
'isbaHii
إِسبَحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'isbaHaa
إِسبَحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'isbaHuu
إِسبَحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'isbaHna
إِسبَحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.