Böjningsformer av verbet 'att uppskatta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqaddiru
أُقَدِّرُ
jag - nutid
qaddartu
قَدَّرتُ
jag - dåtid
'uqaddir
أُقَدِّر
jag - subjunktiv
'uqaddir
أُقَدِّر
jag - jussiv
du (m)
tuqaddiru
تُقَدِّرُ
du (m) - nutid
qaddarta
قَدَّرتَ
du (m) - dåtid
tuqaddir
تُقَدِّر
du (m) - subjunktiv
tuqaddir
تُقَدِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tuqaddiriina
تُقَدِّرِينَ
du (f) - nutid
qaddarti
قَدَّرتِ
du (f) - dåtid
tuqaddirii
تُقَدِّرِي
du (f) - subjunktiv
tuqaddirii
تُقَدِّرِي
du (f) - jussiv
han
yuqaddiru
يُقَدِّرُ
han - nutid
qaddara
قَدَّرَ
han - dåtid
yuqaddir
يُقَدِّر
han - subjunktiv
yuqaddir
يُقَدِّر
han - jussiv
hon
tuqaddiru
تُقَدِّرُ
hon - nutid
qaddarat
قَدَّرَت
hon - dåtid
tuqaddir
تُقَدِّر
hon - subjunktiv
tuqaddir
تُقَدِّر
hon - jussiv
vi
nuqaddiru
نُقَدِّرُ
vi - nutid
qaddarnaa
قَدَّرنَا
vi - dåtid
nuqaddir
نُقَدِّر
vi - subjunktiv
nuqaddir
نُقَدِّر
vi - jussiv
ni (m)
tuqaddiruuna
تُقَدِّرُونَ
ni (m) - nutid
qaddartum
قَدَّرتُم
ni (m) - dåtid
tuqaddiruu
تُقَدِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqaddiruu
تُقَدِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqaddirna
تُقَدِّرنَ
ni (f) - nutid
qaddartunna
قَدَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqaddirna
تُقَدِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqaddirna
تُقَدِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqaddiruuna
يُقَدِّرُونَ
de (m) - nutid
qaddaruu
قَدَّرُوا
de (m) - dåtid
yuqaddiruu
يُقَدِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yuqaddiruu
يُقَدِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqaddirna
يُقَدِّرنَ
de (f) - nutid
qaddarna
قَدَّرنَ
de (f) - dåtid
yuqaddirna
يُقَدِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yuqaddirna
يُقَدِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqaddiraani
تُقَدِّرَانِ
ni två - nutid
qaddartumaa
قَدَّرتُمَا
ni två - dåtid
tuqaddiraa
تُقَدِّرَا
ni två - subjunktiv
tuqaddiraa
تُقَدِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqaddiraani
يُقَدِّرَانِ
de två (m) - nutid
qaddaraa
قَدَّرَا
de två (m) - dåtid
yuqaddiraa
يُقَدِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yuqaddiraa
يُقَدِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqaddiraani
تُقَدِّرَانِ
de två (f) - nutid
qaddarataa
قَدَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tuqaddiraa
تُقَدِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tuqaddiraa
تُقَدِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.