Böjningsformer av verbet 'att skina'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ushriqu
أُشرِقُ
jag - nutid
'ashraqtu
أَشرَقتُ
jag - dåtid
'ushriq
أُشرِق
jag - subjunktiv
'ushriq
أُشرِق
jag - jussiv
du (m)
tushriqu
تُشرِقُ
du (m) - nutid
'ashraqta
أَشرَقتَ
du (m) - dåtid
tushriq
تُشرِق
du (m) - subjunktiv
tushriq
تُشرِق
du (m) - jussiv
du (f)
tushriqiina
تُشرِقِينَ
du (f) - nutid
'ashraqti
أَشرَقتِ
du (f) - dåtid
tushriqii
تُشرِقِي
du (f) - subjunktiv
tushriqii
تُشرِقِي
du (f) - jussiv
han
yushriqu
يُشرِقُ
han - nutid
'ashraqa
أَشرَقَ
han - dåtid
yushriq
يُشرِق
han - subjunktiv
yushriq
يُشرِق
han - jussiv
hon
tushriqu
تُشرِقُ
hon - nutid
'ashraqat
أَشرَقَت
hon - dåtid
tushriq
تُشرِق
hon - subjunktiv
tushriq
تُشرِق
hon - jussiv
vi
nushriqu
نُشرِقُ
vi - nutid
'ashraqnaa
أَشرَقنَا
vi - dåtid
nushriq
نُشرِق
vi - subjunktiv
nushriq
نُشرِق
vi - jussiv
ni (m)
tushriquuna
تُشرِقُونَ
ni (m) - nutid
'ashraqtum
أَشرَقتُم
ni (m) - dåtid
tushriquu
تُشرِقُوا
ni (m) - subjunktiv
tushriquu
تُشرِقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tushriqna
تُشرِقنَ
ni (f) - nutid
'ashraqtunna
أَشرَقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tushriqna
تُشرِقنَ
ni (f) - subjunktiv
tushriqna
تُشرِقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yushriquuna
يُشرِقُونَ
de (m) - nutid
'ashraquu
أَشرَقُوا
de (m) - dåtid
yushriquu
يُشرِقُوا
de (m) - subjunktiv
yushriquu
يُشرِقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yushriqna
يُشرِقنَ
de (f) - nutid
'ashraqna
أَشرَقنَ
de (f) - dåtid
yushriqna
يُشرِقنَ
de (f) - subjunktiv
yushriqna
يُشرِقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tushriqaani
تُشرِقَانِ
ni två - nutid
'ashraqtumaa
أَشرَقتُمَا
ni två - dåtid
tushriqaa
تُشرِقَا
ni två - subjunktiv
tushriqaa
تُشرِقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yushriqaani
يُشرِقَانِ
de två (m) - nutid
'ashraqaa
أَشرَقَا
de två (m) - dåtid
yushriqaa
يُشرِقَا
de två (m) - subjunktiv
yushriqaa
يُشرِقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tushriqaani
تُشرِقَانِ
de två (f) - nutid
'ashraqataa
أَشرَقَتَا
de två (f) - dåtid
tushriqaa
تُشرِقَا
de två (f) - subjunktiv
tushriqaa
تُشرِقَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.