Böjningsformer av verbet 'att förtala'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqdaHu
أَقدَحُ
jag - nutid
qadaHtu
قَدَحتُ
jag - dåtid
'aqdaHa
أَقدَحَ
jag - subjunktiv
'aqdaH
أَقدَح
jag - jussiv
du (m)
taqdaHu
تَقدَحُ
du (m) - nutid
qadaHta
قَدَحتَ
du (m) - dåtid
taqdaHa
تَقدَحَ
du (m) - subjunktiv
taqdaH
تَقدَح
du (m) - jussiv
du (f)
taqdaHiina
تَقدَحِينَ
du (f) - nutid
qadaHti
قَدَحتِ
du (f) - dåtid
taqdaHii
تَقدَحِي
du (f) - subjunktiv
taqdaHii
تَقدَحِي
du (f) - jussiv
han
yaqdaHu
يَقدَحُ
han - nutid
qadaHa
قَدَحَ
han - dåtid
yaqdaHa
يَقدَحَ
han - subjunktiv
yaqdaH
يَقدَح
han - jussiv
hon
taqdaHu
تَقدَحُ
hon - nutid
qadaHat
قَدَحَت
hon - dåtid
taqdaHa
تَقدَحَ
hon - subjunktiv
taqdaH
تَقدَح
hon - jussiv
vi
naqdaHu
نَقدَحُ
vi - nutid
qadaHnaa
قَدَحنَا
vi - dåtid
naqdaHa
نَقدَحَ
vi - subjunktiv
naqdaH
نَقدَح
vi - jussiv
ni (m)
taqdaHuuna
تَقدَحُونَ
ni (m) - nutid
qadaHtum
قَدَحتُم
ni (m) - dåtid
taqdaHuu
تَقدَحُوا
ni (m) - subjunktiv
taqdaHuu
تَقدَحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqdaHna
تَقدَحنَ
ni (f) - nutid
qadaHtunna
قَدَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqdaHna
تَقدَحنَ
ni (f) - subjunktiv
taqdaHna
تَقدَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqdaHuuna
يَقدَحُونَ
de (m) - nutid
qadaHuu
قَدَحُوا
de (m) - dåtid
yaqdaHuu
يَقدَحُوا
de (m) - subjunktiv
yaqdaHuu
يَقدَحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqdaHna
يَقدَحنَ
de (f) - nutid
qadaHna
قَدَحنَ
de (f) - dåtid
yaqdaHna
يَقدَحنَ
de (f) - subjunktiv
yaqdaHna
يَقدَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqdaHaani
تَقدَحَانِ
ni två - nutid
qadaHtumaa
قَدَحتُمَا
ni två - dåtid
taqdaHaa
تَقدَحَا
ni två - subjunktiv
taqdaHaa
تَقدَحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqdaHaani
يَقدَحَانِ
de två (m) - nutid
qadaHaa
قَدَحَا
de två (m) - dåtid
yaqdaHaa
يَقدَحَا
de två (m) - subjunktiv
yaqdaHaa
يَقدَحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqdaHaani
تَقدَحَانِ
de två (f) - nutid
qadaHataa
قَدَحَتَا
de två (f) - dåtid
taqdaHaa
تَقدَحَا
de två (f) - subjunktiv
taqdaHaa
تَقدَحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iqdaH
إِقدَح
du (m) - imperativ
du (f)
'iqdaHii
إِقدَحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iqdaHaa
إِقدَحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iqdaHuu
إِقدَحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iqdaHna
إِقدَحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.