Böjningsformer av verbet 'att beteckna, utse'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3ayyinu
أُعَيِّنُ
jag - nutid
3ayyantu
عَيَّنتُ
jag - dåtid
'u3ayyin
أُعَيِّن
jag - subjunktiv
'u3ayyin
أُعَيِّن
jag - jussiv
du (m)
tu3ayyinu
تُعَيِّنُ
du (m) - nutid
3ayyanta
عَيَّنتَ
du (m) - dåtid
tu3ayyin
تُعَيِّن
du (m) - subjunktiv
tu3ayyin
تُعَيِّن
du (m) - jussiv
du (f)
tu3ayyiniina
تُعَيِّنِينَ
du (f) - nutid
3ayyanti
عَيَّنتِ
du (f) - dåtid
tu3ayyinii
تُعَيِّنِي
du (f) - subjunktiv
tu3ayyinii
تُعَيِّنِي
du (f) - jussiv
han
yu3ayyinu
يُعَيِّنُ
han - nutid
3ayyana
عَيَّنَ
han - dåtid
yu3ayyin
يُعَيِّن
han - subjunktiv
yu3ayyin
يُعَيِّن
han - jussiv
hon
tu3ayyinu
تُعَيِّنُ
hon - nutid
3ayyanat
عَيَّنَت
hon - dåtid
tu3ayyin
تُعَيِّن
hon - subjunktiv
tu3ayyin
تُعَيِّن
hon - jussiv
vi
nu3ayyinu
نُعَيِّنُ
vi - nutid
3ayyannaa
عَيَّنَّا
vi - dåtid
nu3ayyin
نُعَيِّن
vi - subjunktiv
nu3ayyin
نُعَيِّن
vi - jussiv
ni (m)
tu3ayyinuuna
تُعَيِّنُونَ
ni (m) - nutid
3ayyantum
عَيَّنتُم
ni (m) - dåtid
tu3ayyinuu
تُعَيِّنُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3ayyinuu
تُعَيِّنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3ayyinna
تُعَيِّنَّ
ni (f) - nutid
3ayyantunna
عَيَّنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3ayyinna
تُعَيِّنَّ
ni (f) - subjunktiv
tu3ayyinna
تُعَيِّنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3ayyinuuna
يُعَيِّنُونَ
de (m) - nutid
3ayyanuu
عَيَّنُوا
de (m) - dåtid
yu3ayyinuu
يُعَيِّنُوا
de (m) - subjunktiv
yu3ayyinuu
يُعَيِّنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3ayyinna
يُعَيِّنَّ
de (f) - nutid
3ayyanna
عَيَّنَّ
de (f) - dåtid
yu3ayyinna
يُعَيِّنَّ
de (f) - subjunktiv
yu3ayyinna
يُعَيِّنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tu3ayyinaani
تُعَيِّنَانِ
ni två - nutid
3ayyantumaa
عَيَّنتُمَا
ni två - dåtid
tu3ayyinaa
تُعَيِّنَا
ni två - subjunktiv
tu3ayyinaa
تُعَيِّنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3ayyinaani
يُعَيِّنَانِ
de två (m) - nutid
3ayyanaa
عَيَّنَا
de två (m) - dåtid
yu3ayyinaa
يُعَيِّنَا
de två (m) - subjunktiv
yu3ayyinaa
يُعَيِّنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3ayyinaani
تُعَيِّنَانِ
de två (f) - nutid
3ayyanataa
عَيَّنَتَا
de två (f) - dåtid
tu3ayyinaa
تُعَيِّنَا
de två (f) - subjunktiv
tu3ayyinaa
تُعَيِّنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.