Böjningsformer av verbet 'att tvinga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'urghimu
أُرغِمُ
jag - nutid
'arghamtu
أَرغَمتُ
jag - dåtid
'urghim
أُرغِم
jag - subjunktiv
'urghim
أُرغِم
jag - jussiv
du (m)
turghimu
تُرغِمُ
du (m) - nutid
'arghamta
أَرغَمتَ
du (m) - dåtid
turghim
تُرغِم
du (m) - subjunktiv
turghim
تُرغِم
du (m) - jussiv
du (f)
turghimiina
تُرغِمِينَ
du (f) - nutid
'arghamti
أَرغَمتِ
du (f) - dåtid
turghimii
تُرغِمِي
du (f) - subjunktiv
turghimii
تُرغِمِي
du (f) - jussiv
han
yurghimu
يُرغِمُ
han - nutid
'arghama
أَرغَمَ
han - dåtid
yurghim
يُرغِم
han - subjunktiv
yurghim
يُرغِم
han - jussiv
hon
turghimu
تُرغِمُ
hon - nutid
'arghamat
أَرغَمَت
hon - dåtid
turghim
تُرغِم
hon - subjunktiv
turghim
تُرغِم
hon - jussiv
vi
nurghimu
نُرغِمُ
vi - nutid
'arghamnaa
أَرغَمنَا
vi - dåtid
nurghim
نُرغِم
vi - subjunktiv
nurghim
نُرغِم
vi - jussiv
ni (m)
turghimuuna
تُرغِمُونَ
ni (m) - nutid
'arghamtum
أَرغَمتُم
ni (m) - dåtid
turghimuu
تُرغِمُوا
ni (m) - subjunktiv
turghimuu
تُرغِمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turghimna
تُرغِمنَ
ni (f) - nutid
'arghamtunna
أَرغَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
turghimna
تُرغِمنَ
ni (f) - subjunktiv
turghimna
تُرغِمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yurghimuuna
يُرغِمُونَ
de (m) - nutid
'arghamuu
أَرغَمُوا
de (m) - dåtid
yurghimuu
يُرغِمُوا
de (m) - subjunktiv
yurghimuu
يُرغِمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yurghimna
يُرغِمنَ
de (f) - nutid
'arghamna
أَرغَمنَ
de (f) - dåtid
yurghimna
يُرغِمنَ
de (f) - subjunktiv
yurghimna
يُرغِمنَ
de (f) - jussiv
ni två
turghimaani
تُرغِمَانِ
ni två - nutid
'arghamtumaa
أَرغَمتُمَا
ni två - dåtid
turghimaa
تُرغِمَا
ni två - subjunktiv
turghimaa
تُرغِمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yurghimaani
يُرغِمَانِ
de två (m) - nutid
'arghamaa
أَرغَمَا
de två (m) - dåtid
yurghimaa
يُرغِمَا
de två (m) - subjunktiv
yurghimaa
يُرغِمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turghimaani
تُرغِمَانِ
de två (f) - nutid
'arghamataa
أَرغَمَتَا
de två (f) - dåtid
turghimaa
تُرغِمَا
de två (f) - subjunktiv
turghimaa
تُرغِمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.