Böjningsformer av verbet 'att dyka in i'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'akhuuDu
أَخُوضُ
jag - nutid
khuDtu
خُضتُ
jag - dåtid
'akhuDa
أَخُضَ
jag - subjunktiv
'akhuD
أَخُض
jag - jussiv
du (m)
takhuuDu
تَخُوضُ
du (m) - nutid
khuDta
خُضتَ
du (m) - dåtid
takhuDa
تَخُضَ
du (m) - subjunktiv
takhuD
تَخُض
du (m) - jussiv
du (f)
takhuuDiina
تَخُوضِينَ
du (f) - nutid
khuDti
خُضتِ
du (f) - dåtid
takhuuDii
تَخُوضِي
du (f) - subjunktiv
takhuuDii
تَخُوضِي
du (f) - jussiv
han
yakhuuDu
يَخُوضُ
han - nutid
khaaDa
خَاضَ
han - dåtid
yakhuDa
يَخُضَ
han - subjunktiv
yakhuD
يَخُض
han - jussiv
hon
takhuuDu
تَخُوضُ
hon - nutid
khaaDat
خَاضَت
hon - dåtid
takhuDa
تَخُضَ
hon - subjunktiv
takhuD
تَخُض
hon - jussiv
vi
nakhuuDu
نَخُوضُ
vi - nutid
khuDnaa
خُضنَا
vi - dåtid
nakhuDa
نَخُضَ
vi - subjunktiv
nakhuD
نَخُض
vi - jussiv
ni (m)
takhuuDuuna
تَخُوضُونَ
ni (m) - nutid
khuDtum
خُضتُم
ni (m) - dåtid
takhuuDuu
تَخُوضُوا
ni (m) - subjunktiv
takhuuDuu
تَخُوضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
takhuDna
تَخُضنَ
ni (f) - nutid
khuDtunna
خُضتُنَّ
ni (f) - dåtid
takhuDna
تَخُضنَ
ni (f) - subjunktiv
takhuDna
تَخُضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yakhuuDuuna
يَخُوضُونَ
de (m) - nutid
khaaDuu
خَاضُوا
de (m) - dåtid
yakhuuDuu
يَخُوضُوا
de (m) - subjunktiv
yakhuuDuu
يَخُوضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yakhuDna
يَخُضنَ
de (f) - nutid
khuDna
خُضنَ
de (f) - dåtid
yakhuDna
يَخُضنَ
de (f) - subjunktiv
yakhuDna
يَخُضنَ
de (f) - jussiv
ni två
takhuuDaani
تَخُوضَانِ
ni två - nutid
khuDtumaa
خُضتُمَا
ni två - dåtid
takhuDaa
تَخُضَا
ni två - subjunktiv
takhuDaa
تَخُضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yakhuuDaani
يَخُوضَانِ
de två (m) - nutid
khuDaa
خُضَا
de två (m) - dåtid
yakhuDaa
يَخُضَا
de två (m) - subjunktiv
yakhuDaa
يَخُضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
takhuuDaani
تَخُوضَانِ
de två (f) - nutid
khuDataa
خُضَتَا
de två (f) - dåtid
takhuDaa
تَخُضَا
de två (f) - subjunktiv
takhuDaa
تَخُضَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
khuD
خُض
du (m) - imperativ
du (f)
khuuDii
خُوضِي
du (f) - imperativ
du (dual)
khuuDaa
خُوضَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
khuuDuu
خُوضُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
khuDna
خُضنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.