Böjningsformer av verbet 'att justera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aDbuTu
أَضبُطُ
jag - nutid
DabaTtu
ضَبَطتُ
jag - dåtid
'aDbuTa
أَضبُطَ
jag - subjunktiv
'aDbuT
أَضبُط
jag - jussiv
du (m)
taDbuTu
تَضبُطُ
du (m) - nutid
DabaTta
ضَبَطتَ
du (m) - dåtid
taDbuTa
تَضبُطَ
du (m) - subjunktiv
taDbuT
تَضبُط
du (m) - jussiv
du (f)
taDbuTiina
تَضبُطِينَ
du (f) - nutid
DabaTti
ضَبَطتِ
du (f) - dåtid
taDbuTii
تَضبُطِي
du (f) - subjunktiv
taDbuTii
تَضبُطِي
du (f) - jussiv
han
yaDbuTu
يَضبُطُ
han - nutid
DabaTa
ضَبَطَ
han - dåtid
yaDbuTa
يَضبُطَ
han - subjunktiv
yaDbuT
يَضبُط
han - jussiv
hon
taDbuTu
تَضبُطُ
hon - nutid
DabaTat
ضَبَطَت
hon - dåtid
taDbuTa
تَضبُطَ
hon - subjunktiv
taDbuT
تَضبُط
hon - jussiv
vi
naDbuTu
نَضبُطُ
vi - nutid
DabaTnaa
ضَبَطنَا
vi - dåtid
naDbuTa
نَضبُطَ
vi - subjunktiv
naDbuT
نَضبُط
vi - jussiv
ni (m)
taDbuTuuna
تَضبُطُونَ
ni (m) - nutid
DabaTtum
ضَبَطتُم
ni (m) - dåtid
taDbuTuu
تَضبُطُوا
ni (m) - subjunktiv
taDbuTuu
تَضبُطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taDbuTna
تَضبُطنَ
ni (f) - nutid
DabaTtunna
ضَبَطتُنَّ
ni (f) - dåtid
taDbuTna
تَضبُطنَ
ni (f) - subjunktiv
taDbuTna
تَضبُطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaDbuTuuna
يَضبُطُونَ
de (m) - nutid
DabaTuu
ضَبَطُوا
de (m) - dåtid
yaDbuTuu
يَضبُطُوا
de (m) - subjunktiv
yaDbuTuu
يَضبُطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaDbuTna
يَضبُطنَ
de (f) - nutid
DabaTna
ضَبَطنَ
de (f) - dåtid
yaDbuTna
يَضبُطنَ
de (f) - subjunktiv
yaDbuTna
يَضبُطنَ
de (f) - jussiv
ni två
taDbuTaani
تَضبُطَانِ
ni två - nutid
DabaTtumaa
ضَبَطتُمَا
ni två - dåtid
taDbuTaa
تَضبُطَا
ni två - subjunktiv
taDbuTaa
تَضبُطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaDbuTaani
يَضبُطَانِ
de två (m) - nutid
DabaTaa
ضَبَطَا
de två (m) - dåtid
yaDbuTaa
يَضبُطَا
de två (m) - subjunktiv
yaDbuTaa
يَضبُطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taDbuTaani
تَضبُطَانِ
de två (f) - nutid
DabaTataa
ضَبَطَتَا
de två (f) - dåtid
taDbuTaa
تَضبُطَا
de två (f) - subjunktiv
taDbuTaa
تَضبُطَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uDbuT
أُضبُط
du (m) - imperativ
du (f)
'uDbuTii
أُضبُطِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uDbuTaa
أُضبُطَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uDbuTuu
أُضبُطُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uDbuTna
أُضبُطنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.