Böjningsformer av verbet 'att förbjuda'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHarrimu
أُحَرِّمُ
jag - nutid
Harramtu
حَرَّمتُ
jag - dåtid
'uHarrim
أُحَرِّم
jag - subjunktiv
'uHarrim
أُحَرِّم
jag - jussiv
du (m)
tuHarrimu
تُحَرِّمُ
du (m) - nutid
Harramta
حَرَّمتَ
du (m) - dåtid
tuHarrim
تُحَرِّم
du (m) - subjunktiv
tuHarrim
تُحَرِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tuHarrimiina
تُحَرِّمِينَ
du (f) - nutid
Harramti
حَرَّمتِ
du (f) - dåtid
tuHarrimii
تُحَرِّمِي
du (f) - subjunktiv
tuHarrimii
تُحَرِّمِي
du (f) - jussiv
han
yuHarrimu
يُحَرِّمُ
han - nutid
Harrama
حَرَّمَ
han - dåtid
yuHarrim
يُحَرِّم
han - subjunktiv
yuHarrim
يُحَرِّم
han - jussiv
hon
tuHarrimu
تُحَرِّمُ
hon - nutid
Harramat
حَرَّمَت
hon - dåtid
tuHarrim
تُحَرِّم
hon - subjunktiv
tuHarrim
تُحَرِّم
hon - jussiv
vi
nuHarrimu
نُحَرِّمُ
vi - nutid
Harramnaa
حَرَّمنَا
vi - dåtid
nuHarrim
نُحَرِّم
vi - subjunktiv
nuHarrim
نُحَرِّم
vi - jussiv
ni (m)
tuHarrimuuna
تُحَرِّمُونَ
ni (m) - nutid
Harramtum
حَرَّمتُم
ni (m) - dåtid
tuHarrimuu
تُحَرِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHarrimuu
تُحَرِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHarrimna
تُحَرِّمنَ
ni (f) - nutid
Harramtunna
حَرَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHarrimna
تُحَرِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHarrimna
تُحَرِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHarrimuuna
يُحَرِّمُونَ
de (m) - nutid
Harramuu
حَرَّمُوا
de (m) - dåtid
yuHarrimuu
يُحَرِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yuHarrimuu
يُحَرِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHarrimna
يُحَرِّمنَ
de (f) - nutid
Harramna
حَرَّمنَ
de (f) - dåtid
yuHarrimna
يُحَرِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yuHarrimna
يُحَرِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHarrimaani
تُحَرِّمَانِ
ni två - nutid
Harramtumaa
حَرَّمتُمَا
ni två - dåtid
tuHarrimaa
تُحَرِّمَا
ni två - subjunktiv
tuHarrimaa
تُحَرِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHarrimaani
يُحَرِّمَانِ
de två (m) - nutid
Harramaa
حَرَّمَا
de två (m) - dåtid
yuHarrimaa
يُحَرِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yuHarrimaa
يُحَرِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHarrimaani
تُحَرِّمَانِ
de två (f) - nutid
Harramataa
حَرَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tuHarrimaa
تُحَرِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tuHarrimaa
تُحَرِّمَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.