Böjningsformer av verbet 'att komma'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqbilu
أُقبِلُ
jag - nutid
'aqbaltu
أَقبَلتُ
jag - dåtid
'uqbil
أُقبِل
jag - subjunktiv
'uqbil
أُقبِل
jag - jussiv
du (m)
tuqbilu
تُقبِلُ
du (m) - nutid
'aqbalta
أَقبَلتَ
du (m) - dåtid
tuqbil
تُقبِل
du (m) - subjunktiv
tuqbil
تُقبِل
du (m) - jussiv
du (f)
tuqbiliina
تُقبِلِينَ
du (f) - nutid
'aqbalti
أَقبَلتِ
du (f) - dåtid
tuqbilii
تُقبِلِي
du (f) - subjunktiv
tuqbilii
تُقبِلِي
du (f) - jussiv
han
yuqbilu
يُقبِلُ
han - nutid
'aqbala
أَقبَلَ
han - dåtid
yuqbil
يُقبِل
han - subjunktiv
yuqbil
يُقبِل
han - jussiv
hon
tuqbilu
تُقبِلُ
hon - nutid
'aqbalat
أَقبَلَت
hon - dåtid
tuqbil
تُقبِل
hon - subjunktiv
tuqbil
تُقبِل
hon - jussiv
vi
nuqbilu
نُقبِلُ
vi - nutid
'aqbalnaa
أَقبَلنَا
vi - dåtid
nuqbil
نُقبِل
vi - subjunktiv
nuqbil
نُقبِل
vi - jussiv
ni (m)
tuqbiluuna
تُقبِلُونَ
ni (m) - nutid
'aqbaltum
أَقبَلتُم
ni (m) - dåtid
tuqbiluu
تُقبِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqbiluu
تُقبِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqbilna
تُقبِلنَ
ni (f) - nutid
'aqbaltunna
أَقبَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqbilna
تُقبِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqbilna
تُقبِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqbiluuna
يُقبِلُونَ
de (m) - nutid
'aqbaluu
أَقبَلُوا
de (m) - dåtid
yuqbiluu
يُقبِلُوا
de (m) - subjunktiv
yuqbiluu
يُقبِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqbilna
يُقبِلنَ
de (f) - nutid
'aqbalna
أَقبَلنَ
de (f) - dåtid
yuqbilna
يُقبِلنَ
de (f) - subjunktiv
yuqbilna
يُقبِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqbilaani
تُقبِلَانِ
ni två - nutid
'aqbaltumaa
أَقبَلتُمَا
ni två - dåtid
tuqbilaa
تُقبِلَا
ni två - subjunktiv
tuqbilaa
تُقبِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqbilaani
يُقبِلَانِ
de två (m) - nutid
'aqbalaa
أَقبَلَا
de två (m) - dåtid
yuqbilaa
يُقبِلَا
de två (m) - subjunktiv
yuqbilaa
يُقبِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqbilaani
تُقبِلَانِ
de två (f) - nutid
'aqbalataa
أَقبَلَتَا
de två (f) - dåtid
tuqbilaa
تُقبِلَا
de två (f) - subjunktiv
tuqbilaa
تُقبِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.