Böjningsformer av verbet 'att hÃ¥lla sig undan, vara lÃ¥ngt bort'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ab3udu
أَبعُدُ
jag - nutid
ba3udtu
بَعُدتُ
jag - dåtid
'ab3uda
أَبعُدَ
jag - subjunktiv
'ab3ud
أَبعُد
jag - jussiv
du (m)
tab3udu
تَبعُدُ
du (m) - nutid
ba3udta
بَعُدتَ
du (m) - dåtid
tab3uda
تَبعُدَ
du (m) - subjunktiv
tab3ud
تَبعُد
du (m) - jussiv
du (f)
tab3udiina
تَبعُدِينَ
du (f) - nutid
ba3udti
بَعُدتِ
du (f) - dåtid
tab3udii
تَبعُدِي
du (f) - subjunktiv
tab3udii
تَبعُدِي
du (f) - jussiv
han
yab3udu
يَبعُدُ
han - nutid
ba3uda
بَعُدَ
han - dåtid
yab3uda
يَبعُدَ
han - subjunktiv
yab3ud
يَبعُد
han - jussiv
hon
tab3udu
تَبعُدُ
hon - nutid
ba3udat
بَعُدَت
hon - dåtid
tab3uda
تَبعُدَ
hon - subjunktiv
tab3ud
تَبعُد
hon - jussiv
vi
nab3udu
نَبعُدُ
vi - nutid
ba3udnaa
بَعُدنَا
vi - dåtid
nab3uda
نَبعُدَ
vi - subjunktiv
nab3ud
نَبعُد
vi - jussiv
ni (m)
tab3uduuna
تَبعُدُونَ
ni (m) - nutid
ba3udtum
بَعُدتُم
ni (m) - dåtid
tab3uduu
تَبعُدُوا
ni (m) - subjunktiv
tab3uduu
تَبعُدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tab3udna
تَبعُدنَ
ni (f) - nutid
ba3udtunna
بَعُدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tab3udna
تَبعُدنَ
ni (f) - subjunktiv
tab3udna
تَبعُدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yab3uduuna
يَبعُدُونَ
de (m) - nutid
ba3uduu
بَعُدُوا
de (m) - dåtid
yab3uduu
يَبعُدُوا
de (m) - subjunktiv
yab3uduu
يَبعُدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yab3udna
يَبعُدنَ
de (f) - nutid
ba3udna
بَعُدنَ
de (f) - dåtid
yab3udna
يَبعُدنَ
de (f) - subjunktiv
yab3udna
يَبعُدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tab3udaani
تَبعُدَانِ
ni två - nutid
ba3udtumaa
بَعُدتُمَا
ni två - dåtid
tab3udaa
تَبعُدَا
ni två - subjunktiv
tab3udaa
تَبعُدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yab3udaani
يَبعُدَانِ
de två (m) - nutid
ba3udaa
بَعُدَا
de två (m) - dåtid
yab3udaa
يَبعُدَا
de två (m) - subjunktiv
yab3udaa
يَبعُدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tab3udaani
تَبعُدَانِ
de två (f) - nutid
ba3udataa
بَعُدَتَا
de två (f) - dåtid
tab3udaa
تَبعُدَا
de två (f) - subjunktiv
tab3udaa
تَبعُدَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ub3ud
أُبعُد
du (m) - imperativ
du (f)
'ub3udii
أُبعُدِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ub3udaa
أُبعُدَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ub3uduu
أُبعُدُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ub3udna
أُبعُدنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.