Böjningsformer av verbet 'att göra glad, uppmuntra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufarriHu
أُفَرِّحُ
jag - nutid
farraHtu
فَرَّحتُ
jag - dåtid
'ufarriH
أُفَرِّح
jag - subjunktiv
'ufarriH
أُفَرِّح
jag - jussiv
du (m)
tufarriHu
تُفَرِّحُ
du (m) - nutid
farraHta
فَرَّحتَ
du (m) - dåtid
tufarriH
تُفَرِّح
du (m) - subjunktiv
tufarriH
تُفَرِّح
du (m) - jussiv
du (f)
tufarriHiina
تُفَرِّحِينَ
du (f) - nutid
farraHti
فَرَّحتِ
du (f) - dåtid
tufarriHii
تُفَرِّحِي
du (f) - subjunktiv
tufarriHii
تُفَرِّحِي
du (f) - jussiv
han
yufarriHu
يُفَرِّحُ
han - nutid
farraHa
فَرَّحَ
han - dåtid
yufarriH
يُفَرِّح
han - subjunktiv
yufarriH
يُفَرِّح
han - jussiv
hon
tufarriHu
تُفَرِّحُ
hon - nutid
farraHat
فَرَّحَت
hon - dåtid
tufarriH
تُفَرِّح
hon - subjunktiv
tufarriH
تُفَرِّح
hon - jussiv
vi
nufarriHu
نُفَرِّحُ
vi - nutid
farraHnaa
فَرَّحنَا
vi - dåtid
nufarriH
نُفَرِّح
vi - subjunktiv
nufarriH
نُفَرِّح
vi - jussiv
ni (m)
tufarriHuuna
تُفَرِّحُونَ
ni (m) - nutid
farraHtum
فَرَّحتُم
ni (m) - dåtid
tufarriHuu
تُفَرِّحُوا
ni (m) - subjunktiv
tufarriHuu
تُفَرِّحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufarriHna
تُفَرِّحنَ
ni (f) - nutid
farraHtunna
فَرَّحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufarriHna
تُفَرِّحنَ
ni (f) - subjunktiv
tufarriHna
تُفَرِّحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufarriHuuna
يُفَرِّحُونَ
de (m) - nutid
farraHuu
فَرَّحُوا
de (m) - dåtid
yufarriHuu
يُفَرِّحُوا
de (m) - subjunktiv
yufarriHuu
يُفَرِّحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufarriHna
يُفَرِّحنَ
de (f) - nutid
farraHna
فَرَّحنَ
de (f) - dåtid
yufarriHna
يُفَرِّحنَ
de (f) - subjunktiv
yufarriHna
يُفَرِّحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufarriHaani
تُفَرِّحَانِ
ni två - nutid
farraHtumaa
فَرَّحتُمَا
ni två - dåtid
tufarriHaa
تُفَرِّحَا
ni två - subjunktiv
tufarriHaa
تُفَرِّحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufarriHaani
يُفَرِّحَانِ
de två (m) - nutid
farraHaa
فَرَّحَا
de två (m) - dåtid
yufarriHaa
يُفَرِّحَا
de två (m) - subjunktiv
yufarriHaa
يُفَرِّحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufarriHaani
تُفَرِّحَانِ
de två (f) - nutid
farraHataa
فَرَّحَتَا
de två (f) - dåtid
tufarriHaa
تُفَرِّحَا
de två (f) - subjunktiv
tufarriHaa
تُفَرِّحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.