Böjningsformer av verbet 'att behaga, tilltala, överraska'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3jibu
أُعجِبُ
jag - nutid
'a3jabtu
أَعجَبتُ
jag - dåtid
'u3jib
أُعجِب
jag - subjunktiv
'u3jib
أُعجِب
jag - jussiv
du (m)
tu3jibu
تُعجِبُ
du (m) - nutid
'a3jabta
أَعجَبتَ
du (m) - dåtid
tu3jib
تُعجِب
du (m) - subjunktiv
tu3jib
تُعجِب
du (m) - jussiv
du (f)
tu3jibiina
تُعجِبِينَ
du (f) - nutid
'a3jabti
أَعجَبتِ
du (f) - dåtid
tu3jibii
تُعجِبِي
du (f) - subjunktiv
tu3jibii
تُعجِبِي
du (f) - jussiv
han
yu3jibu
يُعجِبُ
han - nutid
'a3jaba
أَعجَبَ
han - dåtid
yu3jib
يُعجِب
han - subjunktiv
yu3jib
يُعجِب
han - jussiv
hon
tu3jibu
تُعجِبُ
hon - nutid
'a3jabat
أَعجَبَت
hon - dåtid
tu3jib
تُعجِب
hon - subjunktiv
tu3jib
تُعجِب
hon - jussiv
vi
nu3jibu
نُعجِبُ
vi - nutid
'a3jabnaa
أَعجَبنَا
vi - dåtid
nu3jib
نُعجِب
vi - subjunktiv
nu3jib
نُعجِب
vi - jussiv
ni (m)
tu3jibuuna
تُعجِبُونَ
ni (m) - nutid
'a3jabtum
أَعجَبتُم
ni (m) - dåtid
tu3jibuu
تُعجِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3jibuu
تُعجِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3jibna
تُعجِبنَ
ni (f) - nutid
'a3jabtunna
أَعجَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3jibna
تُعجِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3jibna
تُعجِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3jibuuna
يُعجِبُونَ
de (m) - nutid
'a3jabuu
أَعجَبُوا
de (m) - dåtid
yu3jibuu
يُعجِبُوا
de (m) - subjunktiv
yu3jibuu
يُعجِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3jibna
يُعجِبنَ
de (f) - nutid
'a3jabna
أَعجَبنَ
de (f) - dåtid
yu3jibna
يُعجِبنَ
de (f) - subjunktiv
yu3jibna
يُعجِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3jibaani
تُعجِبَانِ
ni två - nutid
'a3jabtumaa
أَعجَبتُمَا
ni två - dåtid
tu3jibaa
تُعجِبَا
ni två - subjunktiv
tu3jibaa
تُعجِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3jibaani
يُعجِبَانِ
de två (m) - nutid
'a3jabaa
أَعجَبَا
de två (m) - dåtid
yu3jibaa
يُعجِبَا
de två (m) - subjunktiv
yu3jibaa
يُعجِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3jibaani
تُعجِبَانِ
de två (f) - nutid
'a3jabataa
أَعجَبَتَا
de två (f) - dåtid
tu3jibaa
تُعجِبَا
de två (f) - subjunktiv
tu3jibaa
تُعجِبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.