Böjningsformer av verbet 'att uppmärksamma, ägna'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3tanii
أَعتَنِي
jag - nutid
'i3tanaytu
إِعتَنَيتُ
jag - dåtid
'a3tanii
أَعتَنِي
jag - subjunktiv
'a3tanii
أَعتَنِي
jag - jussiv
du (m)
ta3tanii
تَعتَنِي
du (m) - nutid
'i3tanayta
إِعتَنَيتَ
du (m) - dåtid
ta3tanii
تَعتَنِي
du (m) - subjunktiv
ta3tanii
تَعتَنِي
du (m) - jussiv
du (f)
ta3taniina
تَعتَنِينَ
du (f) - nutid
'i3tanayti
إِعتَنَيتِ
du (f) - dåtid
ta3taniyii
تَعتَنِيِي
du (f) - subjunktiv
ta3taniyii
تَعتَنِيِي
du (f) - jussiv
han
ya3tanii
يَعتَنِي
han - nutid
'i3tanaa
إِعتَنَى
han - dåtid
ya3tanii
يَعتَنِي
han - subjunktiv
ya3tanii
يَعتَنِي
han - jussiv
hon
ta3tanii
تَعتَنِي
hon - nutid
'i3tanat
إِعتَنَت
hon - dåtid
ta3tanii
تَعتَنِي
hon - subjunktiv
ta3tanii
تَعتَنِي
hon - jussiv
vi
na3tanii
نَعتَنِي
vi - nutid
'i3tanaynaa
إِعتَنَينَا
vi - dåtid
na3tanii
نَعتَنِي
vi - subjunktiv
na3tanii
نَعتَنِي
vi - jussiv
ni (m)
ta3tanuuna
تَعتَنُونَ
ni (m) - nutid
'i3tanaytum
إِعتَنَيتُم
ni (m) - dåtid
ta3taniyuu
تَعتَنِيُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3taniyuu
تَعتَنِيُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3taniina
تَعتَنِينَ
ni (f) - nutid
'i3tanaytunna
إِعتَنَيتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3taniina
تَعتَنِينَ
ni (f) - subjunktiv
ta3taniina
تَعتَنِينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3tanii
يَعتَنِي
de (m) - nutid
'i3tanuu
إِعتَنُوا
de (m) - dåtid
ya3taniyuu
يَعتَنِيُوا
de (m) - subjunktiv
ya3taniyuu
يَعتَنِيُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3tanii
يَعتَنِي
de (f) - nutid
'i3tanayna
إِعتَنَينَ
de (f) - dåtid
ya3taniina
يَعتَنِينَ
de (f) - subjunktiv
ya3taniina
يَعتَنِينَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3taniyaani
تَعتَنِيَانِ
ni två - nutid
'i3tanaytumaa
إِعتَنَيتُمَا
ni två - dåtid
ta3taniyaa
تَعتَنِيَا
ni två - subjunktiv
ta3taniyaa
تَعتَنِيَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3taniyaani
يَعتَنِيَانِ
de två (m) - nutid
'i3tanayaa
إِعتَنَيَا
de två (m) - dåtid
ya3taniyaa
يَعتَنِيَا
de två (m) - subjunktiv
ya3taniyaa
يَعتَنِيَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3taniyaani
تَعتَنِيَانِ
de två (f) - nutid
'i3tanataa
إِعتَنَتَا
de två (f) - dåtid
ta3taniyaa
تَعتَنِيَا
de två (f) - subjunktiv
ta3taniyaa
تَعتَنِيَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.